Det finns musik som kräver rätt förutsättningar för att man verkligen ska ta den till sig. Så var fallet för mig med Sunshine Anderson. Det enda jag hört när jag köpte skivan var den sommarfunkiga otrohetshistorien ”Heard It All Before”. Jag lyssnade på den gång på gång utan att den riktigt kröp innanför huden på mig. Jag visste att jag borde gilla det jag hörde, men det var något som inte riktigt stämde.

För några dagar sedan kom jag hem från jobbet just en dag när solen tagit semester. Gråa moln hade parkerat över hela stan och regnet hamrade mot rutan. Solskenet och värmen som belägrat stan några dagar tidigare var som bortblåst. Jag kom hem sent och det hade redan hunnit mörkna. ”Your Woman” åkte in i cd-spelaren.

Då hände något. Helt plötsligt föll alla pusselbitarna på plats och Sunshine satt på högtalaren bakom mig. Jag vet inte om det var vädret eller något annat det berodde på, men just då gav mig ”Your Woman” allt solsken jag behövde. Jag brydde mig inte om att tända ljuset.

Sunshine Anderson, från North Carolina i USA, upptäcktes av ingen mindre än Macy Gray, som blev så till sig att hon även blev Sunshines manager. Merparten av låtarna på ”Your Woman” är skrivna och producerade av Mike City, som bland annat haft framgångar med Carl Thomas och Dave Hollister. Dessutom ser hon oförskämt bra ut. Ett rätt schysst utgångsläge för en debutant, alltså.

”Your Woman” påminner ganska mycket om Jaheims debut ”Ghetto Love”. Första halvan är fylld av funkig soul med klassiskt blås medan andra halvan mestadels tar plats i myssoffan framför den öppna spisen. Och Sunshine platsar både i jeepen och i myssoffan.

Bäst är fortfarande förstasingeln ”Heard It All Before”. Med handklapp, ”Spanarna på Hill Street”-slinga, funkgungsblås och wackawackawacka-gitarr får den hela lägenheten att gunga. Jag blir lika glad varje gång jag hör den. Inget sommarband värt namnet klarar sig utan den i år. Men det finns låtar som nästan är lika bra.

Framförallt imponerar ”Where Have You Been”, ”Lunch Or Dinner” och ”Saved The Day”. Traditionell soul uppdaterad till 2000-talet med gungande basgångar och varma elektroniska effekter. Roligast är den vansinnesfunkiga basgången i ”Saved The Day” som för tankarna till framtidsfunken som Missy Elliott och Timbaland svängde ihop på ”Miss E…So Addictive” tidigare i år.

Det finns också gott om innerliga ballader. ”Last Night”, småbounciga ”Being Away” och vackra ”Crazy Love” värmer även den mest bottenfrusna själ.

Visst hade jag nog helst sett att två-tre spår plockades bort för att göra skivan kortare och mer koncentrerad. ”Letting Down My Guard”, ”You Do You” och titelspåret känns lite som utfyllnad. Men på det stora hela är det mest lyxgnäll. ”Your Woman” är stor soul nästan i klass med Jaheims debut. Och den fullständigt sopar banan med Macys skiva.

Den regntunga dag jag upptäckte ”Your Woman” på allvar lyssnade jag inte på något annat under hela kvällen. Just då kändes det som Sunshine Anderson var precis det jag behövde.

Solsken. I precis lagom dos.