Inom hiphop är det vansinnigt viktigt att vara äkta och att ha högvis med kredd. Vad som sedan är äkta kan man förstås diskutera när man kan hitta Eminem som leksaksdocka. Men hiphopvärlden har sin egen logik för vad som är kreddigt.

Och det är få rappare som har mer kredd och mer respekt än Knowledge Reigns Supreme Over Nearly Everyone, eller Lawrence Krisna ”Kris” Parker som skattemyndigheterna kallar honom.

Fråga bara Prince Be från avsomnade PM Dawn som i början av 90-talet kallade KRS-ONE föredetting. Under en konsert ska KRS ha dragit med sig polarna upp på scenen, knuffat av Prinsen och hans gäng och visat var skåpet ska stå. Just en sådan historia man hoppas är sann.

KRS-ONE har, tillsammans med Chuck D, varit en av de främsta representanterna för den politiska hiphopen sedan 1987. Det var då Boogie Down Productions släppte sin klassiska debut Criminal Minded, ett år före Public Enemys järnnäve It Takes a Nation of Millions to Hold Us Back. Med sina avskalade, minimalistiska beats tillsammans med KRS-ONEs ultrapolitiska texter ritade Criminal Minded om vägkartan för all kommande hiphop.

Sedan dess har det blivit nio plattor, varav fyra av dem i eget namn. Den egna debuten, Return of the Boom Bap svängde något alldeles hejdlöst. De följande skivorna lyckades aldrig nå upp till samma klass och I Got Next från 1997 var inte särskilt rolig.

Nu släpper KRS sitt första egna album den här sidan 2000-strecket. Som så många andra rapartister är det på egen etikett den här gången. Eller rättare sagt fruns etikett. Keep it in the family, liksom.

KRS har ett stort problem. Och det är att han stått bakom ett historiskt hiphopalbum. Allt han gjort sedan 1987 har hamnat i skuggan av Criminal Minded. Samma sak som hänt så många andra artister. Och precis som alla KRS tidigare skivor är The Sneak Attack ”overseen by Scott La Rock”, den andra halvan av Boogie Down Productions. Och det är milt sagt en bedrift eftersom det är mer än tio år sedan La Rock sköts till döds.

Det här är inte en ny Criminal Minded. Inte heller en ny Return of the Boom Bap. Det är KRS-ONE år 2001. Och tyvärr är det inte speciellt roligt.

Mestadels är det ganska ljummen hiphop på The Sneak Attack. Texterna handlar ungefär om det som gamla hiphopveteraner oftast tycker om att prata om. Att allt var bättre förr. Att världen är full av sell-outs. Att musikbranschen stinker. Och KRS vore inte KRS om han inte lyckas räkna upp de nio (9) elementen inom hiphop. Feven och Strage, släng er i väggen.

Den enda gången det blir riktigt roligt är när KRS får sällskap vid micken av Nyce i Hush. Men en låt gör som bekant inte en skiva.

Jag hoppas att The Sneak Attack är en mellanskiva för Blastmaster KRS-ONE.

Han kan ju så mycket bättre än så här.