Man får en hel del att leva upp till när man idag ger ut en svensk hiphopsamling med titeln ”Svensk Hiphoprevolution”. Inte bara för att hiphopscenen mer eller mindre exploderat utan minst lika mycket med tanke på att det bara under det senaste året, sedan Redline Records släppte ”Den Svenska Underjorden”, kommit ytterligare ett antal intressanta svenska hiphopsamlingar.

Göteborgskollektivet BlaO har presenterat sina artister på ”BlaO Compilation”, DJ Sleepy bjöd in etablerade artister främst från Sverige men också från övriga Norden på ”Sleepy Sound System Vol. 1″ och på Streetzones ”Jakten på under orden (rösterna som media inte lyssnat på)” får man en rejäl genomgång av oberoende hiphopartister på undergroundscenen de senaste åren. (Enligt uppgift planerar de sistnämnda just nu en uppföljare där tanken är att presentera en ny generation artister.)

Nu kommer alltså ”Ordkrig – Svensk Hiphoprevolution” där redaktionen för tidningen Gidappa!, skivbolaget Playground Music, Vitaminic Sverige och musikgurun Mats Nileskär tillsammans på 18 spår presenterar det de anser vara toppen av svensk hiphop idag.

Och visst är ”Ordkrig” också en riktigt skön samling men en revolution? Nja, så långt skulle jag nog inte vilja gå.

Paradoxalt nog är det samma sak som är både styrka och svaghet på ”Ordkrig” och för övrigt också på en stor majoritet av alla liknande samlingsskivor. För samtidigt som den ska, och också till stora delar lyckas, visa upp vilken variation och kvalitet den svenska hiphopscenen har visar bredden på ”Ordkrig” också på skillnaden mellan de som ”bara” är bra och de som har det lilla extra.

För även om plattan som helhet är bra samling är det ju, som vanligt, så att det finns ett antal spår som sticker ut mer än de övriga.

Inledningen med Superscientifikus grymt grooviga ”Ape Shit”, följd av Timbuktus & Promoes fyndiga ”Det Sociala Arvet”, verbala ekvilibristen Organism 12s latinosvängiga ”Organism” och tunga hyllningslåten ”Malmö City” med Don Diego och Dogge från Latin Kings är klockren och hade resten av plattan fortsatt i samma stil hade den varit en het kandidat till årets skiva.

Ok, Heli övertygar återigen i ”Heli”, Fjärde Världen visar sina skills i en upphottad remix av ”Må Bra” och Karl Katharsis knäcker fullständigt när han ställer teodicéproblematiken på sin spets på ett helt briljant sätt i jazzigt loja ”Thank God”. Men även om jag gärna lyssnar på många av de övriga låtarna på ”Ordkrig” också finns det inget där som får mig att haja till på riktigt samma sätt.

Samtidigt är det ju trots allt en samlingsplatta vi snackar om här och då hör ju det till på något konstigt sätt. En del av tanken kring att sammanställa en samling av det här slaget är eller borde i alla fall vara att den som lyssnar själv ska hitta sina favoriter och då är ”Ordkrig” ett riktigt bra alternativ om man är det minsta intresserad av svensk hiphop.

Så även om den inte är den revolution titeln utlovar är ”Ordkrig – Svensk Hiphoprevolution” en av de bättre samlingar som getts ut i Sverige i genren och som sådan definitivt värd att upptäckas.