På ett teoretiskt och konceptuellt plan gillar jag verkligen idén bakom VP records senaste samlingsserie, ”Riddim Driven”. Men i praktiken blir det faktiskt för mycket med en hel CD bestående av tolkningar av två riddims, i det här fallet ”Chiney Gal” och ”Blazing”. Kanske är det mitt öra som inte är riktigt uppvärmt. Förmodligen är jag inte den absoluta målgruppen. ”Riddim Driven” vänder sig till raggaknarkare, inte festnyttjare.

Mina invändningar till trots finns det en hel del spännande musik att hämta. Konstigt vore det väl annars när startfältet utgörs av idel stora namn på den Jamaicanska scenen. Eller vad sägs om tex Cecile, Elephant Man, Sizzla, Beenie Man och Capleton? Att anrättningen sen kompletteras med för mig okända namn som Major Christie, Jah Mason, Military Man och Harry Toddler med flera gör att mina referensramar åtminstone breddas och det är av godo. Bara att tacka och ta emot alltså.

Bästa tolkningarna av ”Chiney Gal” står de båda kvinnliga toastarna Cecile och Tanya Stephens för med ”Changes” (som borde funka fint på vilket dansgolv som helst, åtminstone om jag står på det), respektive ”Wok Dat” (där Stephens med all önskvärd tydlighet visar att hon är avsevärt mer intressant som toastare än ”svensk” soulsångerska). Ja, Beenie Man är ju aldrig trist, så honom måste jag väl nämna bara för att.

När jag når ”Blazing” så är det aldrig någon tvekan om vem som dominerar fältet. Ingen kommer i närheten av Jr Kellys insats i ”Can’t Run”. Det är också den enskilda låt som verkligen står ut på den här samlingen och jag skulle inte vilja vara utan den. Den lyfter på egen hand betyget ett helt snäpp. Årets hittills gladaste raggaöverraskning. ”Bon! Bon! Bon!” Det är efter Jr Kellys måttstock de övriga insatserna måste mätas och då är det egentligen bara Elephant Man som är i närheten med ”Hafi Bun”.

Men, som sagt. Den här skivan är inte riktigt för mig. Jag ser fram emot att få lägga vantarna på ”Reggae Gold 2001″ och ”Greensleves Reggae Sampler 22″ istället.