En sak är säker. Jag förstår för närvarande ingenting. Jag kan inte för mitt liv förstå mig på vad det här är för något som jag har fått. Visst, det är en samling låtar släppta som ett minialbum. Men en samling kräver väl att det finns låtar att samla? Det enda jag hittar på the Spitts hemsida är ett minialbum, en singel och ett meddelande om att the Spitts medverkat på några samlingar. Helt vilse och utan pressrelease. Vad gör man? Hur skulle Sir Arthur Conan Doyle ha löst det hela?

Naturligtvis får man börja med att presentera alla fakta. Ja, lite har jag ju redan sagt. Jag känner efter en titt på hemsidan till ett minialbum som rockroligt nog döpts till ”Eight Speed Improved Tracks” och att det med största sannolikhet är samma skiva som jag håller i handen, samt en sjua kallad ”Stay Away From My Honey” som släppts av allas vår Zorchman Tobba. Men det räcker inte långt. Tre av åtta låtar. Det låter som att man använt singeln som utfyllnad. Men plötsligt likt en dimridå på klassiskt Moriarty-vis dök så en okänd, egenbränd cd-singel från bandet upp i morse. Från djupet av min dignande cd-hylla. Det visade sig snart att den spelades in 1999 och att låtarna är med på ”Eight Speed Improved Tracks”. Ha!

Kort summering då. Zorch-släppta sjuan har sina tre låtar med på tiotummaren. Och det visade sig ju att de tre låtarna från den självbetitlade singeln jag hade i hyllan också är med vilket resulterar i att jag har ursprungsbestämt fem av låtarna på skivan (låten ”Wilddog” är med på båda singlarna, och därmed också på samligen. Populär låt). Men var kommer de resterande låtarna från då? Samlingarna, eller är de nya? Det är inget jag vet, och det verkar som att jag inte kommer att knäcka nöten. Men det kanske inte behövs? Jag slipper gärna skriva ett ord som elementärt. Jag kanske skulle ta och koncentrera mig på att recensera musiken istället för att ägna all tid till att fundera på var låtarna kommer ifrån.

Skolan är punk och rock. Rätt skitig sådan. Lite åt Peepshows-hållet. Det kanske ni redan förstått. Och det är inte svårt att förstå att grabbarna spisat ”Supershitty To the Max!”, Motorhead, Social Distortion, Backyard Babies runt ”Total 13″ och New Bomb Turks till både frukostgröten och kvällsölen. Ett par slängar Nashville Pussy och en liten skvätt rockabilly har fullbordat pojkarnas kostcirkel. De själva säger Ramones också, men de ingår väl i första delkursen vid Punkrock College?

Antar att jag lite beroende på dagsformen kan tänkas säga olika saker om den här samlingen låtar. Jag kan till exempel säga att jag har hört det här förut, och att jag hellre lyssnar på bandets inspirationskällor än på den här något splittrade tiotummaren med några guldkorn och en hel hoper klyschor. En annan dag kan jag säga att the Spitts faktiskt har skrivit en samling sköna låtar med riktigt partysväng som jag gärna skulle svettas lite till live. Låtar med tydliga influenser, men som är utförda på ett sånt sätt att karbonkopiakommentaren uteblir. Men fingret-i-luften -metoden har visat att jag inte kommer helt överrens med de här låtarna. Händerna håller sig oftast stilla längs med sidorna. Dock har jag upptäckt att ett lätt höftvickande ofta uppstår. Och det är ett bra tecken på att något finns här.

Jag får väl ge ”Eight Speed Improved Tracks” ett par lyssningar till. Det kanske löser sig. Annars kan man anta att de i alla fall är mer varma i kläderna till nästa släpp.