Musiklyssnande har sällan med logik att göra. Vissa artister vet man med sig att man borde gilla men det vill sig inte. Man hittar inte inkörsporten. Så man testar igen. Men det funkar inte. Trots upprepade försök.

Der är inte alltid man lyckas, men när pusselbitarna faller på plats så kan man bygga vidare och lyssna in sig på de andra skivorna som man inte hittade in i förut. Och man fattar inte hur man kunde vara så trög att man inte förstått tidigare. Oftast är det en liten detalj som agerar utlösande faktor. En konsert, en intervju eller en låt. Vad som helst vid rätt tillfälle. Sen är det kört. Eller snarare fixat.

Ani DiFranco har länge gäckat mig. Jag har förstått att jag borde, och att jag så småningom kommer förstå. Men trots att jag lånat och lyssnat på otaliga av hennes skivor har det varit kört. Jag har inte hittat den lilla förlösande pusselbiten. Därför känns det rätt typiskt att min inkörsport blev en mastodontplatta. Eller närmare bestämt cd två, ”Reckoning”. Den blev nyckeln som öppnade dörren.

Ani brukar ofta kallas för ”folk singer”. Det stämmer visserligen delvis bra, men det är en alldeles för begränsad beskrivning. Alternativ känns bättre. Hon är alternativ på fler än ett sätt. Hon skiter fullständigt i vad som är kommersiellt gångbart rent musikaliskt. Hon ger ut skivor i en rask takt och drar sig inte för att släppa en koloss till dubbel-cd, där båda diskarna klockar in på en timme styck, om hon känner för det.

En bestämd kvinnlig soloartist som gör som hon vill. Hon niger inte vackert. Hon håller inte tyst som fina flickor. Hon är arg och hon visar det. Det låter inte som musikbranschens dröm. Det är det inte heller. Men det spelar inte Ani DiFranco någon roll eftersom hon löste det problemet genom att starta sitt eget bolag.

Hon har åsikter om det mesta. Öppenhjärtliga och obekväma sådana. Både på det personliga och det politiska planet.

”science chases money
and money chases its tail
and the best minds of my generation
can't make bail
but the bacteria are coming to take us down
that's my prediction
it's the answer to this culture
of the quick fix prescription”
– ”Garden of Simple”/”Revelling”

Jag har uppskattat hennes texter redan tidigare men jag har inte riktigt kunnat ta dem till mig förut. Uttrycket har stått i vägen för innehållet. Det kunde ha gått snett även den här gången. Det var nog tur att jag satte på ”fel” cd först. Av en slump åkte cd nummer två, ”Reckoning” på först och vips svängde dörren upp. Redan i inledande ”Your Next Bold Move” kände jag det.

”coming of age during the plague
of reagan and bush
watching capitalism gun down democracy
it had this funny effect on me
i guess
i am cancer
i am HIV”
– ”Your Next Bold Move”/”Reckoning”

Samhällskritik är kodordet. Genom att sänka tonläget fick hon mig att höra vad hon sa. Hon behöver varken höja rösten eller tempot för att budskapet ska hamras in i lyssnaren. Det vimlar av lysande textrader som visar upp ett USA, och en värld som håller på att roa sig själv till döds.

”so we're led by denial like lambs to the slaughter
serving empires of style and carbonated sugar water
and the old farm road's a four-lane that leads to the mall
and our dreams are all guillotines waitning to fall”
– ”Subdivision”/”Reckoning”

Det är ingen uttalad temaskiva, men de båda namnen ger en möjlig tolkning att efter allt exploaterande och skövlande är det dags för eftertanke. Hög tid att dra i nödbromsen.

Även om man inte är intresserad av Ani DiFranco så bör man kolla in cd-sleeven. En otroligt snygg och påkostad digipack med dubbla texthäften och bilder som bjuder in till tolkningsmöjligheter med äppelträd (”Revelling”) och rykande skorstenar (”Reckoning”) för den som är pigg på att tolka bilder. Frestelse och förfall – hämtat från den bibliska skolan.

Som sagt var, plattan lär knappast spelas på något av de amerikanska partiernas konvent.

”our culture is just a roughneck teenage jerk
with a bottle of pills
and a bottle of booze
and a full round of ammunition and
nothing to lose”
– ”Kazoointoit”/”Revelling”

Förutom de klockrena texterna så är hon även en fantastisk gitarrist. Hennes spel i de lugna, akustiska låtarna är snudd på magiskt. Bland de 29 låtarna finns flera instrumentala låtar som berättar sina egna, ordlösa historier.

Det är sällan en dubbel-cd håller rakt genom med bara fantastiska låtar. ”Revelling/Reckoning” är inget undantag. Men den håller en hög lägstanivå. Man känner aldrig något behov av att hoppa över en låt. Den lugnare, mer eftertänksamma ”Reckoning” bjuder på de klara höjdpunkterna och håller en högre klass rakt genom. Men även den snabbare ”Revelling” har gott om höjdpunkter.

Ani DiFranco har mycket att säga. Har du ett par timmar över så är det väl värt tiden. Har du inte redan hittat in i hennes musik kanske ”Revelling/Reckoning” kan vara även din öppning. Den har gjort att jag har många plattor att lyssna in mig på.