The Soundtrack of our lives tredje album ”Behind the music” har föregåtts av ett kraxande som sällan hörs när det gäller svenska artister. Bandet skulle vara slut. Medlemmarna hatade varandra. Diverse rykten och spekulationer som oftast var grundlösa. Men efter hyllade debuten ”Welcome to the Infant Freebase” och (omotiverat och slentrianmässigt) sågade uppföljaren ”Extended Revelation” fanns det ett intresse och sug efter nytt material med bandet. Förra sommarens släpp av EP:n ”Gimme Five!” visade att Ebbot Lundberg och hans kamrater dock fortfarande kunde göra riktigt bra rock.

Nu har då tredje albumet ”Behind the Music” släppts och inte oväntat tagits emot halvljummet av kvällspressen. Inte heller oväntat har landsortens kritiker varit mer mottagliga för albumet. Själv har jag levt med albumet under en period och konstaterat att det vuxit för varje lyssning. Första genomlyssningarna lämnade mig ganska tom. Men successivt har de femton låtarna letat sig in under mitt skinn och börjat leva sitt eget liv.

Receptet känns igen. Influenser från band som Doors, Stooges och Rolling Stones är tydliga. Receptet med att starka låtar bakas ihop med svagare i en något splittrad helhet känns också igen. För visst finns det ett par utfyllnadslåtar den här gången också. Nog om dessa. Istället vill jag nämna ett antal låtar som sätter sig. Primal Scream-bygget ”21st Century Rip Off” (à la ”Rocks”) känns om just en rip off, men en snygg sådan. Handklappet är snyggt. Suggestivt drivande ”Sister Surround” lever ett vitalt liv i stereo och underbara ”Nevermore” känns som en naturlig utveckling på en underskattad låt som ”Century Child”, från förra albumet. Omtalade ”Still Aging” är också den en snygg historia där profeten Ebbots text känns både naturlig och självsäker. Sköna ”The Flood” kan säkert bli en live-favorit bredvid gamla ”Gran Canaria”.

Det vore på något sätt tjänstefel att inte nämna trummisen Fredrik Sandstens roll i det driv bandet får fram i dessa låtar. Världsklass på takthållandet, vilket bland andra Håkan Hellström dragit nytta av tidigare. En mycket viktig kugge i låtmaskineriet. Bättre trummis finns inte.

Det finns också en del vemod förpackat på ”Behind the Music”. Martin Hederos har skrivit vackra pianolåten ”Tonight”, och den hade med all säkerhet kunna få plats bland det material han gör tillsammans med Mattias Hellberg. Avtändande låten ”Broken Imaginary Time” kan få den mest inbitna optimist att bli låg med sitt mässande; ”When it comes to dust, you're such a lightweight after all?” – dock på ett positivt sätt. Vackert och melodiskt. Bandet har verkligen tagit ett antal steg framåt på den melankoliska sidan. Nu tar de här låtarna starkare än förr. Mer känsla och mindre flum.

Det finns fler alster med kaliber. De flesta av albumets femton låtar är ett styrkebesked från ett band som kommer köra över mycket på festivalscenen i sommar. Ebbot Lundberg, Mattias Bärjed, Ian Person, Martin Hederos, Kalle Gustafsson och Fredrik Sandsten är på många sätt fortfarande landets tuffaste och mest spännande rock-combo. Och tjatet om Björn Olsson kan vi nog slippa nu. Han behöver inte vara fast medlem i bandet för att de ska klara sig bra. Det har The Soundtrack of Our Lives bevisat nu. Starkt.