dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Lemmy, Slim Jim & Danny B: Lemmy, Slim Jim & Danny B
Lemmy, Slim Jim & Danny B (CD) Lemmy, Slim Jim & Danny B
2000
Steamhammer
5/10

Lemmy klär i guldkostym

Lyssna

Sök efter skivan

Lemmy från Motörhead slår sig ihop med Slim Jim Phantom från The Stray Cats och rockabilly-gitarristen Danny B Harvey för att spela in ett album med låtar som gjorts kända av Buddy Holly, Elvis, Carl Perkins, Johnny Cash med flera. Killarna poserar i sköna guldkostymer på konvolutet och hela grejen känns ganska absurd vid första ögonkastet. Legendaren Lemmy i en rockabilly-combo, det känns inte helt naturligt.

Motörheads frontman låter basen stå kvar i replokalen och tar istället på sig den akustiska gitarren och munspelet den här gången. Slim Jim står för trummorna på välkänt manér och Danny B Harvey sköter resten, dvs sologitarrer, keyboards och bas. Sången står givetvis Lemmy för, och jag kan säga att det känns ganska bra att höra vad han sjunger om.

Det svänger som klassisk rockabilly. Varken mer eller mindre. Musikaliskt finns det säkert många band runt om i Sverige som gör de här låtarna minst lika bra. Men med tanke på laguppställningen får de nog svårt att matcha den här combon. Slim Jim och Danny B har rötterna här, men det är Lemmys medverkan som är intressant. Han klarar rollen som raggare på ett bra sätt tycker jag. Det låter ganska naturligt och om han nån gång tröttnar på att kuska världen runt med Motörhead kan han med gott samvete turnera på pubar i England och köra rockabilly.

Det är svårt att bli riktigt exalterad över detta. Jag har aldrig riktigt gått igång på rockabilly och gillar de mer country-betonade låtarna på det här albumet. Efter 18 låtar har jag tröttnat och vill höra ”Killed by death”, ”Ace of spades” och andra Motörheadfavoriter istället. Samtidigt gillar jag konceptet och tycker att Lemmy visar en ny och sympatisk sida. Kul dessutom att konstatera att Slim Jim fortfarande håller igång. Att Brian Setzer är aktiv visste jag, och det är kul att konstatera att fler från The Stray Cats lever.

Kul som oväntad upplevelse, men som helhet tycker jag nog att The Stray Cats gjorde det här bättre. Dock, detta kan gå hem hos dem som gillar gamla amerikanska bilar och stålkammar. Kanske något för Per Persson att hämta inspiration ifrån, nu när han ska samla ihop sitt berömda Pack igen för ett nytt album.

Fredrik Welander

Publicerad: 2000-11-26 00:00 / Uppdaterad: 2000-11-26 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #717

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig