Sedan slutet av 1980-talet har Teenage Fanclub levererat gitarrpop baserad på klassiska recept som tidigare framgångsrikt nyttjats av namnkunniga akter som Beatles, Byrds, Neil Young och Simon & Garfunkel. Skön stämsång byggd på skönt gitarrplock som i dagsläget hörs hos bland andra Matthew Sweet. Kanske inte så modernt och nydanande, men riktigt behagligt.

”Howdy!” är bandets femte fullängdare och jag måste erkänna att föregångarna aldrig fastnat hos mig. För mig är detta som en ny bekantskap, och jag gillar det jag hör. Skivan framkallar inga direkt starka känslor. Den får mig inte att vilja skutta runt. Den får mig inte att se världen i svartvitt. Men den får mig att vilja ha ett riktigt softat mingelparty med snittar, kallprat och sköna leenden. En bagatell som känns lika färgglad som skivans konvolut.

Den här popen känns oskuldsfull och livskraftig på samma gång. Som en behaglig resa genom de senaste trettio åren, utan svallvågor. Det är inget jag går igång på, men det är trevligt att uppleva då och då. Pop som husmanskost.