När grungens sista timme tickade mot sitt slut, runt 96-97, kändes det som om jag hade fått nog av överdoser och hagelgevärsmynningar riktade upp i gommen. Det var helt enkelt för mycket vemod och för lite stil och glamour över Seattles junkiemusiker. Mindre regn och mer sol var vad jag ville ha. Så därför fick det istället bära iväg mot Hollywood och Las Vegas.

Här kommer Frank Sinatra med in i bilden. Det var han som fick mig att lämna Kurt Cobain, Layne Staley och Eddie Vedder åt sina destruktiva öden, det var han som lockade mig att besöka en mer glassig och bekymmersfri miljö som var fylld till bredden med finlirare och vackra kvinnor, det var han som presenterade mig för sitt gäng ”Rat Pack” vars medlemmar bl.a. hette så mycket som Dean Martin och Sammy Davis Jr., det var han som visade mig hur en Don Juan ska föra sig bland kvinnor – samtidigt som han även passade på att visa sin och manfolkets sämre sida: Det Stora Svinet.

Frank Sinatra behövde bara yppa den första strofen i ”Come fly with me” för mig, vilket med ens fick mig att fatta att eskapism var det enda rätta om man ville fånga dagen, leva för stunden, här och nu. Att fly blev därför mitt kall. Att fly tillsammans med Ol' Blue Eyes – den mytomspunne smörsångaren från Hoboken, New Jersey. Fly och svina och leva.

Och som jag flydde sen då, grep hårt tag i Sinatras frackärm och vägrade vänligt men bestämt släppa taget, lät mig villigt föras in i hans skönsångsvärld som på ytan består av banala texter om Frid & Fröjd, Amors kärlekspilar och världsomseglingar i Jules Vernes anda – texter som jag dock var medveten om inte bara består av ett lager färg utan två, jag visste att om bara skrapade lite på fernissan så döljer sig grundfärgen där under: en gangstermatt nyans som skär sig med den pastellfärgade helgonframtoningen. Det var den här skenheligheten som gjorde att jag totalt uppslukades av Sinatras artisteri, svalde allt med hull och hår, både Dr Jekyll och Mr Hyde, både den amerikanska drömmen och den amerikanska depressionen.

Skivan ”Come Fly with Me” som kom ut 1958, under den s.k. Capitoleran (1953-1961), ger den bästa tänkbara bilden av den här ovan beskrivna schizo-Sinatra, det var just vid den här tidpunkten det stormade som mest kring honom. Han hade affärer ihop med såväl maffiosos, Hollywoodstjärnor som med den blivande presidenten JFK. Vilket man befogat borde få kalla för att ha en fot inne lite varstans.

Men hur fula affärer och svinerier det än förekom bakom kulisserna så är det den hjärtasmärtande charmören och vagabonden Sinatra man möts av när man lyssnar på låtar som ”Moonlight in Vermont” och ”April in Paris”. Mer oskuldsfullt och romantiskt sken av tårdryperi än så kan knappast någon annan ge än just Ol' Blue Eyes. Det slår all den smörja Danielle Steel nånsin skrivit med hästlängder. Den sanna kärlekens apostel heter Frank Sinatra och inget annat. Han spelar sin roll så väl, att tillsammans med Billy Mays stråk- och blåsarrangemang så kan man nästan höra filmprojektorn surra bakom axeln och se Oscarstatyetterna hopa sig vid hans fötter. För det här är äkta lögn. Rent skådespeleri av Hollywoods och Las Vegas genom tiderna största stjärna – det tillika största svinet. Vilket löjligt nog bildar en oslagbar kombination – om man nu ser det ur nöjesbranschens ögon.

Så om man vill finna rötterna till rock'n'rollens skandaler och sensationer ska man söka upp Frank Sinatra och lyssna noggrant efter allt helvetes liv som döljer sig bakom de ljuva melodierna han framkallar. Här återfinns vrålande groupies som får Beatles konserter att påminna om knäpptysta minnesstunder, här doftar det sprit, pengar och lättja som får Gene Simmons ormgropar att se ut som nybäddade jungfrusängar och här frodas det dryghet som får Liam Gallaghers bångstyrighet att låta som ett barns gnällande. Sinatra ÄR 1900-talets största stjärna. Filmstjärna. Rockstjärna. Svinstjärna. ”Come Fly with Me” är ledmotivet till hans vilda eskapader och lockropet och uppmaningen för alla oss andra att fly och svina och leva.

Läs och lär:
”Come fly with me, let's fly let's fly away
If you can use, some exotic booze
There's a bar in far Bombay
Come fly with me, we'll fly we'll fly away”
Texten från ”Come Fly with Me”