Recension
- El toppo (CD) Llama Farmers
- 2000
- Beggars Banquet/Playground
Men stövlarna är snygga
Lyssna
Externa länkar
- Llama-webben
- Lite amatörmässig, men med gott innehåll.
- Skivbolaget
- Beggars Banquet, bolaget som just signade Tindersticks.
Llama Farmers släppte sin debut ”Daed letter chorus” i juni 1999 och fick en hel del positiv respons. Det unga bandet som bildats i ett klassrum i Greenwich bara tre år tidigare jämfördes till viss del med band som Nirvana och Pixies och låter också väldigt amerikanskt alternativ-rockiga.
”El toppo” är alltså uppföljaren. Låtarna är gjorda av bandet tillsammans och texterna är skrivna av sångaren Bernie Simpson. Det är elva gitarrskramliga alternativ-historier som påminner mig ganska mycket om den tråkiga Radiohead-debuten ”Pablo honey”. Melodierna vill inte fastna och efter ett tag störs jag bara av den falska energi bandet försöker åstadkomma genom diverse uppskruvade gitarrer.
Troligen skulle Llama Farmers tjäna på att tona ner intrycken av sina amerikanska förebilder. Troligen är det något som kommer med åren. Just nu känns de alldeles för själlösa och tomma, för hur de än skramlar på ekar ändå tomheten i deras låtar högt. Jämfört med farbröderna i U2, som kunde vara deras föräldrar, framstår Llama Farmers som just de slynglar distributionsbolaget talar om det lilla informationsblad som medföljer recensionsskivan.
Men OK, är du svag för skrammel och inte ställer så höga krav på låtars uppbyggnad och/eller melodier så kan du nog njuta av ”El toppo”. Om inte annat så för CD-konvolutet. De röda gummistövlarna med klack är ju ganska trevliga.
”El toppo” är inte ett album som imponerar, trots gummistövlarna. Det bästa Llama Farmers kan göra är att växa upp och hitta sitt eget sound. Eller sluta med musik.
Publicerad: 2000-11-03 00:00 / Uppdaterad: 2000-11-03 00:00
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).