Egentligen låter det som ett ganska vansinnigt projekt. Att med en trio bestående av piano, bas och trummor förstärkt med klassiskt slagverk göra en jazztolkning av Georges Bizets opera, ”Carmen”. Men det är precis vad Anders Widmark gjort. Det är i och för sig inte första gången han tolkar en annan musikalisk genre. På sin senaste skiva ”Psalmer” gjorde han tolkningar av verk ur den svenska psalmboken men steget därifrån till opera är ändå ganska långt.

Trots att jag inte på något plan kan anse mig vara en större operakonnässör är ändå Carmen en av de få operor som jag faktiskt sett vid ett par tillfällen. När jag dessutom ganska nyligen så smått börjat göra trevande försök att utforska det enorma utbudet av jazzmusik så var jag givetvis nyfiken på att höra Widmarks tolkning.

Det jag fick höra gjorde mig otroligt lycklig. Widmark och de andra musikerna, Lennart Gruvstedt, Jörgen Stenberg, Lars Danielsson och Backa Hans Eriksson har nämligen gjort en helt lysande skiva. Den formligen sprudlar av spelglädje och fantasi. Men även om alla inblandade bidrar med helt perfekta insatser så är det ändå Widmarks pianospel som står i centrum.

Hans sätt att improvisera över Bizets musik är helt enastående. Han lyfter fram melodierna ur operan med stor känsla och får fram de skönaste harmonier. Men det är inte bara känslofullt, vackert och vemodigt. Här finns också en ständigt närvarande lekfullhet som ger ytterligare en dimension till musiken. Den humoristiska ”Gipsy Dance, Chanson Bohème” får mig fortfarande att dra på smilbanden varje gång jag hör den.

”Carmen” är en musikalisk upplevelse som ingen borde gå miste om oavsett om man tycker om opera, jazz eller något annat. Jag har en känsla av att Bizet själv hade gillat det här.