Scary Spice var min Spice Girl. För det var ju så då när de gjorde entré med dunder och brak med den där enerverande ”Wannabe”, som var omöjlig att slå ifrån sig oavsett vad man tyckte om den. Medieattacken runt och kring Spice Girls var så total att det var komplett omöjligt att värja sig. Alla hade en Spice Girl. Lite som kåldockorna på 80-talet även om det den här gången rörde sig om människor, artister. Till stora delar rörde det sig om ett mediefenomen utan större livslängd eller substans.

Nu börjar koncept dö ut och då passar delarna på att skapa sig nya karriärer. Ginger Spice hoppade av bandet först och skapade sig en någorlunda framgångsrik karriär som världsförbättrare och soloartist. Det verkar som om Sporty Spice blir nästa kvinna att lämna det sjunkande skeppet och hon är också den enda som hittills lyckats få riktigt bra fart på solokarriären.

Scarys solodebut verkar mest vara något som hon själv och skivbolaget gör sitt bästa för att gömma undan. Den släpptes bara någon vecka innan kryddtjejernas tredje egna album och maken till taskig timing får man väl leta efter. Vem brys sig om Skräckis när alla fyra är på gång?

Egentligen är det väl lika bra det. För ”Hot” är precis allt annat än just het. Trots att vanligtvis skickliga producenter som Rodney Jerkins, Sisquo och Missy Elliott hjälpt till är anrättningen något av det mest okryddade jag smakat i musikväg på väldigt väldigt länge. Scarys röst håller inte måttet. Låtarna är bleka. Det hel känns urvattnat och trist. De enda som kan tänkas vara intresserade av den här skivan är förmodligen hormonstinna tonårspojkar som vill använda det vulgära CD-häftet med stora bilder av Scarys nypumpade tuttar som runkobjekt. Vilket nummer av Playboy som helst kostar mindre och ger mer valuta för pengarna. Glöm bort.

Glöm bort.