Under 60- och 70-talet hade den amerikanska soulmusiken starkt inflytande på det jamaicanska musiklivet, men inte rakt upp och ner med originalartister, utan främst inhemska tolkningar i reggaetakt. Matumbi, Chosen Few och Inner Circle är några av grupperna som representerar på den här samlingen. De tre skivorna innehåller ett stort urval av Motowncovers och mycket annan svart musik under tidsperioden; allt från hårdfunk till lättdisco och smörballader. I raden träffar man på superhits som ”Lean on me”, ”Kung Fu fighting”, ”Tears of a clown” och ”Let’s get it on”. En del adaptioner är mer lyckade än andra, kan jag väl säga utan att vara alltför elak. Bland annat finns Stevie Wonder-låten ”Boogie on reggae woman”, som i original faktiskt inte är en reggaelåt, men som passar utmärkt i såna kläder också.

Jag, som älskar gammal soul och funk, måste ibland tvinga mig själv att inte bli förbannad när jag hör de här låtarna. Den bästa musiken från den tiden var snabb, ryckigt dansvänlig och full av energi, men här är allt nedmasserat till den sedvanliga lunkrytmen, vilket gör mig ganska rastlös och frustrerad. Men ibland också underhållen (som i fallet med ”Shaft” – urkul!) och i andra fall riktigt lycklig, som i ”Make it reggae”. Den är en variant av James Browns ”Make it funky” och ligger faktiskt inte långt efter originalet i sväng. Den finns med på skiva två, som är hårdare än de båda andra, och därför min favorit. Den tuffa funken och reggaen är bra kompisar, medan den mjukare soulen mjuknar ännu mer i det jamaicanska solskenet och blir outhärdligt släpig.

Spektrat är således brett så det räcker, men att lyssna på hela skivans 165 minuter i sträck torde vara en plåga utan dess like. Publiken till den här skivan bör nog vara den som redan är väldigt förtjust i reggae och gillar alla varianter, för låtmaterialet är ju trots allt väldigt starkt. Jag skulle också kunna rekommendera skivan till musikgissningstävlingar, för tolkningarna är ibland mer än fria och därmed svårgissade.