Hur man än vrider och vänder på det här släppet är det historiskt. Fevens debutsingel på svenska är första gången en svenskspråkig kvinnlig MC når marknaden med ett av storbolagen i ryggen. Visst har det kommit ett fåtal släpp som varit nära de stora tidigare, men det är här allvaret börjar. Det är ett tungt ansvar som vilar på Fevens axlar. Det är hennes framgångar som kommer att avgöra hur lätt det blir för tjejerna som står i kulisserna och väntar att ta sig fram. Det är många som väntat på att en tjej ska slå nu.

Som om pressen inte var stor nog redan är ”Dom tio budorden” dessutom det första släppet på Petters etikett Bananrepubliken (om man inte räknar hans egna alster). Det gör sitt till för att mer än ett extra par ögon och öron skall öppnas, för att ytterligare några kritiska tungor och pennor ska vässas.

Över till musiken så. CD-singeln jag har fått i min hand bjuder på två spår. Förutom redan nämnda titelspåret finns även låten ”Hiphop torskar” (en ganska märklig särskrivning det där). Vi tar dem en i taget. ”Dom tio budorden” är en låt där Feven en gång för alla sätter alla de oskrivna lagar och regler som gäller inom hiphop i sten. Här får vi lära oss att man ska börja underground, att hiphop inte sitter i kläderna, att man ska skriva sin egen text och så vidare. En juste historia som levereras med säker tunga. Tyvärr står jag inte ut med inledningen på refrängen, den går mig på nerverna. ”Det är Hip-Ho-Pens Tio Bud-Ord” till störiga barockstråkar, mässande körer och tydligt markerade 1-2-3-4-taktslag. Nej, det blir för mycket. Vi har hört det förr. Resten av musiken, signerad Cherno Jah, svänger bättre.

Andra spåret är en väldigt typisk Thomas Rusiak låt. Det låter som något som blev över från inspelningen av ”Magic Villa”. Visst är det bra, men så hårt som Rusiak pluggats i år blir min reaktion inte mer än en axelryckning och ett igenkännande: jaha!? Fevens rim är ett par rejäla snäpp vassare på ”Hiphop Torskar”. Här hittar jag mina absoluta favoritrader i: ”Texterna är miljövänliga / För allt dom gör är återvinna / MC:s märkta med Svanen knatar på tunn is / Panik / Woop / Den sprack”.

Jag vet inte om tanken med den här singeln är att den skall nå de redan frälsta svenska hiphop-fansen. Ungefär på samma sätt som Petter lanserades med ”Mikrofonkåt” och sedan återlanserades med ”En Banger”. Jag både hoppas att det är så och inte är så. Första striden vinner Feven med nästan vad som helst, den striden har hennes backning redan vunnit åt henne. Den svåra fajten är den om massorna och radiolyssnarna. Till det räcker inte det här. Två helt ok låtar, men ingen banger. Ingen kioskvältare. Inget nytt och oväntat. Istället är det tryggt, säkert och lite fegt.