1996-1997 började en kvartett tyska herrar att spela rock tillsammans. 1998 spelade de in sin första singel; ”Narcotic”. Över en natt blev Liquido stora. Riktigt stora. Låten ”Narcotic” kom att spelas precis överallt, och i januari 1999 kom debutalbumet ”Liquido”. Jag tror ingen undgick ”Narcotic”, men vem minns hela albumet?

Nu släpper Liquido sitt andra album ”At the rocks”, och jag frågar redan nu vem kommer komma ihåg det? Tim, Wolfgang, Stefan och Wolle vill verkligen vara internationella och inte tyska, man vill också ligga i tiden och inte vid sidan av den. Därför pådyvlar man oss ett album med elva låtar som i stort sett alla försöker låta som Blink 182 i en dans med Alphaville. Jag tappar väl fattningen när jag lyssnar, men inte av glädje och att det är så bra. Snarare är detta en slags lidelsefull powerpop på preussiskt manér. Jag har inte varit med om dess like… . De snor allt utan glimten eller glädjen i ögat. Detta skall bara bli en skiva som slår. Mig slår det i mellangärdet.

Liquido försöker skapa någon slags musik som är trallvänlig, men ändå sådär tuff och häftig. Outsiders fast ändå på topplistan. Utan att tveka kan jag väl säga att de inte lyckas precis. Gång på gång måste de nödlanda när de halkar på Smashing Pumpkins-riffen eller när baskompet inte riktigt ligger i klass med Green Days. För att inte nämna dessa hemska orglar de bränner på med i bakgrunden, som James Last i Bayern. Jag ryser. I flera av låtarna slänger man dessutom in en stor flickkör i verserna, och ”Finally fine” måste få stå som ett avskräckande exempel.

”Made In California” låter i stort sett som Blurs ”Song 2”, och första singeln från det nya albumet, ”Play Some Rock”, låter inte så lite som ”Narcotic”. Jag underdriver inte när jag säger att allt låter som ”Narcotic”. Bespara mig tysk powerpop som låter så här. Snälla.

OK visst är Liquido stora i både Indonesien och Tyskland, men jag kan klara mig alldeles utan dem. Dessutom förtrycker Indonesien fortfarande den Timoresiska befolkningen, men det hindrar ju tydligen inte Liquido från att sälja in sig så mycket man orkar där borta. Puh, jag blir trött. Jag säger släpp skivan och låt människor själva avgöra. Jag skall inte hindra någon från att lyssna, men i mitt hem spelar jag hellre Five än det här.