dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Ark: We Are The Ark
We Are The Ark (CD) The Ark
2000
Virgin
7/10

Klassiska stölder

Lyssna

Sök efter skivan

Det var länge sedan ett svenskt band hypades så hårt som The Ark de senaste månaderna. Och det har varit en lyckad kampanj. För ett par veckor sedan tog de sig upp till första platsen på den viktiga Trackslistan med ”It Takes A Fool To Remain Sane”. En låt som förresten måste ha slagit någon sorts inofficiellt rekord i spelningar. Det känns som att det inte spelar någon roll när man slår på radion eller någon av musikkanalerna på TV:n. Har man bara någon av dem i gång en stund får man nästan garanterat höra den spelas.

Men trots att den som sagt blivit näst intill sönderspelad har jag inte tröttnat på den. Läget är faktiskt det omvända. Den har sedan jag hörde den första gången vuxit från att ha varit en i mitt tycke ganska intetsägande låt, till att nu vara en klockren kandidat till årets stora singelhit. Ett tag trodde jag att den skulle försvinna på samma sätt som ”Let Your Body Decide” gjorde, men så blev alltså inte fallet och nu sitter den ordentligt fastetsad i hjärnan.

Att bandet har en förkärlek till 70-talsrock gärna av det mer symfoniska slaget har märkts ganska uppenbart och när nu fullängdaren ”We Are The Ark” släpps blir det bara ännu tydligare. Här finns flirtar med tidiga Bowie, Mott The Hoople men också rockigare och glammigare artister som Jimi Hendrix och T-Rex samt en god portion Queen. De sistnämnda både för det bombastiska soundet men minst lika mycket för gitarrljudet. Stundtals kan man nästan tro att det är Brian May som stått i studion. Lägg till en dos rockmusikal, pompös 80-talssynth och en inte oansenlig del disco så får du en aning om vad som väntar.

Är det svulstigt? Jajamen. Är det utstuderat? Utan tvekan. Men jag köper det. Visst snor The Ark skamlöst från rockhistorien men de gör det med glimten i ögat och lyckas dessutom sammanfoga allt till en riktigt charmig samling låtar. Att de dessutom gör det med en stor portion humor gör inte saken sämre. När man i en låt som avslutande ”You, Who Stole My Solitude” lyckas med att kring introt från AC/CDs ”Thunderstruck” bygga en låt som i slutändan utmynnar i den mest bombastiska discokör som hörts sedan Boney Ms glansdagar, kan jag inte annat än sitta och flina.

”We Are The Ark” är en debut som visar att ”It Takes A Fool To Remain Sane” inte bara var en lyckträff utan att The Ark definitivt är här för att stanna. Något jag i alla fall ser fram emot.

David Drazdil

Publicerad: 2000-09-22 00:00 / Uppdaterad: 2000-09-22 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #627

4 kommentarer

Ah. Om man snor på ett smart sätt får man gärna göra det många gånger. Det gör alla.

Christopher Björk Oregistrerad 2002-06-25 21:38
 

helgjuten skiva! du hade rätt – de kom för att stanna

kiwi Oregistrerad 2003-10-05 19:55
 

"Jag har stulit alla mina sånger,

jag har samplat från Bach och Mendelsohn.

Har vart på rövarstråt i varje ABBA-låt,

liksom Beatles och lilla Elton John…"

( Ur "Kompositören" av Magnus Uggla)

Medlem 2006-02-10 15:53
 

jag glömmer aldrig första gången jag hörde ola salos snygga stämma, det var i lisebergshallen när de var förband till kents hagnesta hill-turné. Ola kom in på en mörk scen med en svart och glittrig heldress med fjärilsarmar.Och vi köpte det totalt.

Medlem 2006-12-08 19:06
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig