Den här plattan kom 1998 men jag hittade den först för tre veckor sedan. Nu har den snurrat på jobbet varenda dag mellan kl. 8 & 16.

Och vi snackar om Girl Power, fast på andra sidan skalan från Spice Girls sett.

Snowpony är ett London-band ledd av fd Stereolab-keyboardisten Katharine Gifford, som sjunger och skriver låtarna. Just nu för de en tynande tillvaro, utan kontrakt men med en demo proddad av hippa D'n'B-producenten Rob Playford (Moving Shadow-teamet som jobbat med Goldie och Metalheadz). Det känns ohyggligt märkligt med tanke på plattan. Att Snowpony inte har något kontrakt, menar jag.

För plattan är bra. Lite som tidiga Björk men i coolt pop-format. En platta som är enkel, omedelbar och självklar, rätt genom. Inte ett dugg smal och exklusiv.

De som dessutom sett bandet live (och som chattat om det på nätet), säger att de är bra mycket bättre än på plattan. Jag antar att ni fattar att jag längtar efter att få kolla in bandet live och att få sätta tänderna i en ny platta.

För det var länge sedan jag blev så förälskad i en platta att jag bara lät den rulla, om och om igen i flera veckor. Men så är det. Den är så otroligt skön. Det spelar ingen roll vilken sinnesstämning jag är i, vad det är för väder ute, vad jag är på gång att göra och så vidare. Plattan funkar no matter what. Jag menar, hur många gånger händer det? Och hur länge är det sedan sist?

Trots att den kom 1998, håller den ställningarna som de senaste tre årens bästa platta.