När Diggin' In The Crates (D.I.T.C.) släppte sitt själbetitlade debtalbum visade det på vilken styrka kollektivet hade. Men trots att skivan i första hand var en gemensam insats stack en av medlemmarna ut alldeles extra. Varje gång Big L lade sina ryhmes gjorde han det med ett flow och en självklarhet som ingen av de övriga kunde matcha. Men Big L eller Lamont Coleman som var hans riktiga namn fick aldrig uppleva framgången med ”D.I.T.C.”. När den släpptes hade han redan falit offer för en okänd förövares kulor på en gata i Harlem. Det bara tre dagar innan det skulle hållas en stor fest för att fira att han fått kontrakt med Jay-Z:s skivbolag Roc-a-Fella Records.

Den postuma ”The Big Picture” är till stora delar sammansatt av material han hann färdigställa själv men här finns också en hel del spår som hans vänner gjort färdiga efter det att han sköts ihjäl. Bland de som medverkar på skivan finns Fat Joe, Guru, DJ Premier, Pete Rock och Big Daddy Kane.

”The Big Picture” visar framförallt vilken skicklig MC Big L var. Han var gatusmart, och smooth med ett naturligt flow. Hans vassa rhymes förenade gangstaskryt med realism, och laddade textrader. Spår som klassiska ”Ebonics”, och ”The Enemy” visar dessutom hans förmåga att rappa om samhällsproblem och sociala orättvisor. Mycket av sin inspiration hämtade han direkt från New Yorks och Harlems betongghetto. Som i den skönt funkiga ”Flamboyant” med textraderna:

”Selling niggas that wet shit / right out the jar shit / I'm dumb hot / I'll wreck you and young flock / Keep the gun cocked / Represent one block.”

”The Big Picture” visar också hur mångsidig Big L var. Här finns allt från undergroundinfuerad hiphop som ”Size 'Em Up” och ”'98 Freestyle” till mer kommersiella spår som skönt gungande ”Platinum Plus” och råsvängiga ”Fall Back” där han delar mikrofonansvaret med legenden Kool G Rap. Kusligast med tanke på deras öden är ändå samarbetet med 2Pac i ”Deadly Combination” som inleds med frasen ”I think niggers are trying to kill me”.

Det faktum att den är sammansatt av både nytt och äldre material och att mycket blivit slutfört efter hans död gör att ”The Big Picture” tyvärr blir aningen splittrad och antagligen inte lika genomarbetad som om Big L fått slutföra den själv. Men den lyckas ändå ge en bra bild av hur talangfull han var. En passande och värdig sammanfattning av en karriär som knappt hann börja innan den var slut.