dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Amon Tobin: Supermodified
Supermodified (CD) Amon Tobin
2000
Ninja Tune/Playground
6/10

Stressig stressreducerare

Lyssna

Sök efter skivan

Första gången jag lyssnade ordentligt på ”Supermodified” var jag på semester. En stuga vid en sjö någon stans i mitten av Sverige. Bland bryggor, solsken och falu rödfärg blev jag hemskt störd av Amons verk. När jag kom hem la jag undan skivan i högen för skräp och där tänkte jag att den skulle få stanna. Någonting, jag vet inte riktigt vad, fick mig att lyssna på den igen för en vecka sedan. Då stämde det bättre. Mycket bättre till och med.

Det handlar om tempo. Eller varför inte säga stress. Hemma, med projekt flygande runt huvudet och saker att göra hela tiden följde min hjärna och min kropp med i takten. Bland vattenskvalp och solbränna var ”Supermodified” i otakt. Jag känner lite samma sak som inför Atari Teenage Riot. När jag är extremt stressad och känner att tiden är för knapp sätter jag gärna på en skiva med ATR. Oljuden och den snabba takten gör mig lugn så att kroppen slappnar av och hjärnan kan fokusera på det jag skall göra. Någonting däråt stämmer överens med Amon Tobin. Bli inte rädda nu, ”Supermodified” är ingen digital hardcore. Det är mycket ljud, det är mycket oljud och musiken kan nog bitvis beskrivas som krävande. Men samtidigt är det melodiöst och mjukt, bakom de hårda tonerna. Man skulle kunna jämföra det med Alec Empires solo arbeten när Alec släpper material på Geist. Här är samplingarna lite snällare och ofta mer organiska, men ändå. För mitt i all elektronik och knasiga samplingar dyker ett piano, en harpa och ett blåsinstrument emellan. Där tror jag den riktiga storheten med Tobins musik ligger. Det nya och det gamla harmonierar fint med varandra och får till en ännu mer futuristisk känsla än om allt vore genomelektroniskt. Kanske är det hans brasilianska arv som gör det. Född av takt och känsla.

Skivan är helt igenom instrumental och löper över 12 spår och 67 minuter. Det överlägset coolaste spåret av dem är ”Precursor” med ”vocal percussion”, som är någon form av ljud från munnen samplat och loopat och gud och fan vet vad. Detta blandat med en akustisk gitarr gör en helt knasig blandning som svänger kopiöst. Så bra att jag måste sluta nu, för att luta mig tillbaka och njuta.

Kal Ström

Publicerad: 2000-08-13 00:00 / Uppdaterad: 2000-08-13 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #587

2 kommentarer

”jud från munnen” brukar ibland kallas 'beatbox'….för att besserwissra till mig.

karensdagsmannen Oregistrerad 2001-10-08 14:18
 

9/10, typ.

namn Oregistrerad 2002-09-03 00:00
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig