Recension
- Coming Forth by Day: The Book of the Dead (CD) Scienz of Life
- 2000
- Intagalactic Entertainment / Subverse Music
Lovande debut från underjorden
Lyssna
Externa länkar
- subversemusic.com
- Här finns lite info om Scienz of Life. Subverse har även gett ut artister som Blackalicious.
- intagalactic.com
- Ja, sajten finns ju inte där. Men den borde göra det.
- Massappeal Magazine
- Här finns en lång och läsvärd artikel om Scienz of Life.
Scienz of Life kallade sig tidigare för God Body Science och har släppt åtminstone en tolva på Fondle 'Em Records. Båda konstellationerna har spelats flitigt på studentradion i New York och New Jersey. Nu har deras debutalbum på Intagalactic Entertainment / Subverse Music letat sig till Sverige. Någon större hype eller press har de inte bakom sig än. Hade de legat på ett större bolag hade de säkert haft chansen att öppna en del öron och ögon. Nu blir det här mest ett släpp för de riktiga headsen. Ärligt talat har jag svårt att tro att det skulle bli något annat av den här skivan i alla fall, så rent försäljningsmässigt är det nog bra om kvällspressen håller sig borta från ”Coming Forth by Day: The Book of the Dead”. Det rör sig knappast om årets mest radiovänliga hiphop-släpp.
Scienz of Life levererar komplex och mångfacetterad hiphop som luktar underjord lång väg. Det finns en ganska köpstark publik för den här typen av musik därute. Ni vet vilka ni är. Men, för de flesta blir den tjocka ytan svår att ta sig igenom. Scienz of Life kräver koncentrerad lyssning. Deras mål är hjärnan snarare än rumpan, även om det stundtals svänger ganska bra. Själv söker jag alltid funken först. Jag närmar mig hiphop med svänget eller attacken i första rummet. Initialt är det ingenting som riktigt griper tag i mig på ”Coming Forth by Day”. Det skulle möjligen vara Erykah Badu-samplingarna, rökigt jazziga ”Divine Powerz” och refrängstarka ”U.S.A. (Undaground Starvin Artist)” som bygger mer på rösternas harmonier än komplexa ljudbyggen. Resten kräver tid innan min hjärna accepterar och registrerar.
När hjärnan börjat arbeta börjar huvudet så sakteliga nicka med och skivan lyfter något. Jag tycker fortfarande att det blir lite enahanda, men inte längre att det är tråkigt. Det hela påminner en hel del om Arsonists, även om Scienz of Life inte klarar av att variera sig tillnärmelsevis lika mycket. Vilket i och för sig inte säger så mycket. Arsonists levererade ett av förra årets intresantaste hiphop-släpp. Med en dos mer lekfullhet i klass med etikettskamraterna i Blackalicious skulle det här ha kunnat bli riktigt bra nu är Scienz of Life bara lovande.
Publicerad: 2000-08-14 00:00 / Uppdaterad: 2000-08-14 00:00
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).