Vissa grupper är mer eller mindre synonyma med en enda person. Red House Painters tillhör den kategorin. Namnet som personifierar gruppen är naturligtvis Mark Kozelek – mannen som gett melankolin ett ansikte med sin musik och framförallt sin röst. Kozelek har blivit något av en ikon för unga, tungsinta män med gitarr.

En grupp är alltid en annan sak än en soloartist. Även om det är en person som står som ensam låtskrivare tillför alltid gruppdynamiken sina beståndsdelar och sätter sin prägel på låtarna. Jämförelsevis är ”Rock'n'Roll Singer” mer avskalad och tyngdpunkten ligger på gitarrerna, akustiska sådana. Men man skulle förmodligen ändå inte ha höjt på ögonbrynet om skivan hade givits ut i Red House Painters namn.

Det är en soloskiva som innehåller endast sju låtar – varav fyra är covers. Det kanske låter snålt och fattigt men faktum är att det räcker bra. En platta blir inte bättre med ökande längd. Hinner man förmedla en känsla och säga det man vill ha sagt så finns det ingen anledning att dra ut på det. Av de nya låtarna är nog inledande ”Find Me, Ruben Olivarez” den starkaste. På en karaktäristiskt plockande gitarr svävar Kozeleks känsliga röst. ”Metropol 47″ visar upp den bekanta stämsången.

Att tolka AC/DC och John Denver på en och samma platta kanske låter konstigt men faktum är att det fungerar bra. Väldigt bra. De är exempel på meningsfulla covers. De nya versionerna förmedlar en helt annan känsla än originalet och blir mer eller mindre till en helt nya låtar. Alla spår av Angus Youngs riff och Bon Scotts röst är som bortblåsta. Kvar finns bara tre vackra lågmälda sånger som låter som om de vore signerade av Kozelek själv.

Förhoppningsvis har vi inte hört det sista från Red House Painters men med ”Rock'n'Roll Singer” visar Kozelek att han klarar av att stå på egna ben.