När jag började lyssna på Brainpool fanns där en viss tjusning. Det var enkel rak pop, direkt från mespopens domäner med politiska förtecken. Kask, Birde, Jansson och Lundquist gick rakt in i mitt hjärta med sin musik, och rakt in i alla tonårsflickors hjärtan (till mitt stora förtret) med sin utstrålning. Jag gillade dem emellertid aldrig live, utan föredrog deras skivor. ”Soda” och ”Painkiller” är två plattor som lätt skulle platsa i svensk popmusiks ”hall of fame”.

Brainpool försvann ett tag efter ”Painkiller” och skrev på nytt material. Samtidigt dog väl Brainpool-vågen ut. Britpopen började också stagnera, och när Brainpools treje skiva, ”Stay Free”, släpptes 1996 så var landet lugnt. Det var inte precis kö till skivaffärerna. En del recensenter skrattade, och mina polare fnissade åt mig för att jag ihärdigt lyssnade på ”Stay Free” i min freestyle.

Idag har de flesta glömt ”Stay Free” och allt som Brainpool gjort därefter. Kask hoppade av. Bandet blev mer experimentellt, och idag ligger de rätt lågt. Glömda?
Jag har inte glömt. Jag vill inte glömma. Jag tycker ”Stay Free” är en av de bästa svenska skivorna på 90-talet, och kanske Brainpools bästa någonsin. Vilket sväng. Vilket gung. Vilka popdängor. Vilket flum. Skivan känns som om den materialiserats ur sent 1960- och tidigt 1970-tal. Skrattar du när du läser detta har du inte riktigt lyssnat. Sätt på skivan igen. Lyssna.

Kasks späda, nästan loja, röst backas upp av flerstämmiga körslingor. Birdes gitarr förstärks med Petter Lindgårds och Peter Dahlbergs mässingsblås, och i alla låtar dominerar Lundquist på bas, Hammond, Moog, flöjt o.s.v. I kombination låter detta som ett riktigt stort band, inte stort som på topplistan, men i antalet medlemmar.

I grunden ligger fortfarande gamla hederliga Brainpool, men influenserna från The Doors, Beatles och David Bowie är så oerhört tydliga. Brainpool söker sig bakåt för inspiration och rentav stöld. Jag skulle snarare se det som om influenserna är givmilda mot bandet. Ömt och trovärdigt framför man låtar direkt från ett annat årtionde på 1990-talets sätt. Utan tvekan världsklass.

Om ljudbilden skiljer sig från Brainpools två första album, så känner sig lyssnaren igen texterna. Fortfarande pubertalt rimmande om kärlek och rödvinspolitik. Varför skulle Kask och Birde ändra på sig? Detta är deras grej. Känn på följande: ”I never really had a chance to say I'm sorry / I always seem to mess things up / I never really had the guts to say I love you / 'Cause I was born in a papercup.” Så enkelt, så politiskt, så kärleksfullt. Här döljs klasskomplex och olycklig kärlek i enkla rim. Läs raden igen och känn dess genialitet. Eller låten ”A Proper Education” som iklädd ett tunt popskal angriper akademikernas dominans och deras förakt för människor utan utbildning. Att leverera knytnävsslag förpackade på det sättet Brainpool gör är en konst. En konst som blommar ut till fullo på ”Stay Free”. Tilläggas bör väl att skivans fullständiga titel är ”Think Left/Stay Free”.

En sista sak att påpeka är produktionen av skivan. Lundquist skapar en helhet som bandet inte lyckats med tidigare. Utan tvekan är produktionen värd en eloge. Hänger där som ett örhänge. Glimmande och lockande.

Har ni skivan sätt på den igen. Har ni den inte, gå då och köp den. Den finns att få tag på för ungefär 50-lappen. Strunta i vad Bjurman sa och njut. Svensk pop på topp.