Jackie Mittoo är en av de där artiserna som har en så lång och imponerande karriär att man blir lite matt bara av att tänka på den. Han var skolkamrat med Augustus Pablo. Som tonåring upptäcktes han av Clement ”Coxsone” Dodds, bossen på Studio One Records. Coxsone använde Mittoo som studiomusiker på album med artister som The Wailers, The Heptones, John Holt och många många fler. Tillsammans med några av de andra musikerna på studio ett startade Jackie The Skatalites, bandet som mer eller mindre lade grunden för hela den musikstil vi idag känner som ska. Det här var innan Jackie hunnit fylla tjugo.

För mig är Jackie Mittoo framförallt snubben som knyter ihop skivbolaget Soul Jazz serie ”100-200-300% Dynamite”. Jackie är en av de få artisterna som fått med ett spår på vart och ett av albumen. Det är med andra ord ingen tillfällighet att gänget bakom Dynamite-skivorna valde att släppa en samling med just Jackie. De gillar Jackie. Jag förstår varför. Jackie svänger och det är precis det Soul Jazz-folket verkar vara ute efter. Sväng.

Jackie Mittoos musik låter som en jamaicansk variant av Booker T & the MGs. Det är lika funkigt och groovigt. Även om det i Jackies fall går i baktakt. Reggaen och funken är kusiner. Båda är on the one. Båda svänger. Jackie förenar dem i en skön jamaicansk deckare i femton kapitel.

Nästan alla spåren på skivan är instrumentala och har självklart Jackies hammondorgel i centrum. Det gäller alla spår utom ett. Covern på Seals and Crofts klassiska låt ”Summer Breeze” (ja, Type-O-Negative har också spelat in den). I ”Summer Breeze” ställer sig Jackie vid mikrofonen och leverar en känslofylld version av denna standard.

”The Keyboard King at Studio One” är en perfekt introduktion till den funkiga orgelns förlovade land. Låtarna är valda med groovet som främsta motiv. Så gott som var och en av dem skulle fungera utmärkt på en trång och skitig nattklubb med ett för litet dansgolv. Jag skulle garanterat stå och dansa med ett brett leende på läpparna.