Jag förstår inte varför Thee Ultra Bimboos lierar sig med band från den finska garagescenen, som The Flaming Sideburns. De spelar inte garagerock. Garagepop möjligtvis. Jag tror det bara beror på att de har för få kompisar. Och att de är för galna för att få vara med de fina pojkarna och flickorna.

”Four Fans Can't Be Wrong” är Ultra Bimboos fjärde skiva. De har arbetat sig upp från underground-scenen till en scen som kanske inte är mainstream, men åtminstone väl ansedd. De åker runt och har roligt i hela Europa. Och det är framför allt den känslan som smittar genom den här skivan. Roligt. De har kul och det hörs. Jag menar, kolla bara på omslaget där de står i sina Elvis-kostymer och mörka solglasögon. Sen är de fullständigt allvarliga samtidigt med det de gör. Ett leende, på allvar. De sjunger precis vad det handlar om i ”100% Freak”: ”Yeah, give it all for fun and confusion / It's always better than to live in illusion / A wannabe won't deliver like a real freak”. Släpp fram djävulen på axeln, det blir bättre så.

Jag tänker rockig sextiotals-pop när jag lyssnar på skivan. Med handklapp, doakör, trallvänliga refränger och ruffiga gitarrer samtidigt. Plus galenskap förståss. Lägsta nivån på skivan är ganska högt, men det är ont om topparna. Ovan nämnda ”100% Freak” sitter fint på ett blandband eller två, och det finns fler spår som höjer sig en bit över resten. Resten är bara bra. Kanske skall man inte kräva för mycket, för jag gillar det ju. Men…