Magnus Lindberg beskrivs ofta som en skildrare av staden. Och staden i det här fallet är Stockholm. Att stanna vid det epitetet vore att stympa hans artisteri kraftigt. Visserligen är miljön ofta storstaden men temat för texterna är genomgående relationer. Förhållandet mellan människor. Vänskapsförhållanden och par-diton.

”Tur o retur” är en platta som består av nyinspelningar av nio gamla låtar och tre nyskrivna låtar. Magnus Lindberg understryker att det inte är frågan om någon best of-platta, utan man plockade helt enkelt ut de låtar som kändes bäst att tolka akustiskt. Han hade fått förfrågan om att göra en akustisk platta flera gånger tidigare men det hade aldrig känts rätt förrän nu.

När arbetet med inspelningen satte igång tyckte Magnus och producenten Kaj Söderström att det var så kul att det blev ett gäng nya låtar i farten. Tre av dem är med på plattan. För mig som inte lyssnat så mycket på Magnus Lindberg förut är det glädjande att konstatera att de nya låtarna är de som är bäst. ”Jag ska se när du brinner” är en rak rocklåt i mellantempo med stark refräng som passar bra att ta till när man tänker på någon man inte högaktar. ”Tomma ord” är en svidande socialkritisk drapa mot allt innehållslöst snack som både politiker och vanligt folk står för.

På TV-n skryter makten så säker på sin sak
Ingen ska behöva sova utan tak…
På gatan ser jag folk som lever eller dör
De drömmer samma drömmar som alla andra gör”
”Tomma ord”

Ibland är det lite svårare att ta till sig texterna på de gamla låtarna som till exempel ”Månsken Peggy”, men det är anmärkningar i marginalen. Det som är mest glädjande med ”Tur o retur” är att den visar upp en Magnus Lindberg som är hungrig igen.

Uppbackad av Kaj Söderström (bas), Pelle Alsing (trummor), Billy Bremner (el-gitarr) och Stevie Claesson (dobro) och den återfunna spelglädjen gör att ”Tur o retur” är ett säkert kort för den som gillar musik i samma skola som Ulf Lundell och den forne Grymlings-kollegan Pugh Rogefeldt. En stark uppföljare på come-backen som dröjde tio år.