Det är lite knasigt när man kollar på omslaget till Kitties debutskiva, ”Spit”, som kom i våras. Fyra unga tjejer spelar i ett rockband och ser så där lagom farliga ut. Tankarna går åt Sahara Hotnights och ett band som visserligen är ganska coola men inte speciellt hårda. Tji fick jag. Titelspåret ”Spit” inleder med ett riff i min vänstra högtalare. Efter tio sekunder kommer ett tungt trumslag i den högra och Fallon Bowman (gitarr/sång) som kliver in och skriker ”COME ON” genom en galen distbox. Smocka. Och det är faktiskt det låten handlar om. I en intervju på den officiella sajten säger Mercedes Lander (trummor): ”People expect us to suck, then we get on stage and blow them away.” Och Morgan Lander (leadsång/gitarr) fortsätter ”All those people who judge us without hearing us? That's enough to make me spit.”

Ganska många har hört talas om Kittie, men det är inte speciellt många som hört dem. De består av fyra kanadensiska tjejer som spelar aggro-metall med överkorsning mot alternativ collegerock. Bäst är det när Fallon är demonisk i sin effect box, sämst är det när Morgan är för radiovänlig. Där är problemet lite grand. De står och väger mellan det snälla och det riktigt aggrohårda. De måste bestämma sig, (vill de vara som) Silverchair eller bra.

Jag plockar ut två låtar som funkar asbra och känner mig ganska nöjd. De är ”Spit” och ”Brackish”. Jag är nöjd för att jag känner att det finns mer att hämta här, även om inte den här skivan riktigt håller. De behöver växa till sig och få den där tyngden de saknar. Den där erfarenheten som skulle göra att det kändes mer. Det de har nu är teen spirit. Det behöver de också, nu. Men snart går de vidare och då kommer det på riktigt.

Goodbye Kittie, see you soon.