”100 Broken Windows” är Idlewilds andra platta. De började spela -95 när de fyra medlemmarna träffades på en fest och upptäckte att de hade kärleken till band som Nirvana, Black Flag och Sonic Youth gemensamt. I viss utsträckning kan man fortfarande höra vilka som varit förebilder. Idlewilds musik är dock mer melodisk och poppigare än idolerna. Lägg till ett par stänk amerikansk college-rock och lite Weezer så börjar vi närma oss en hyfsat bra beskrivning. Bandet kommer dock inte från staterna utan från Skottland, eller närmare bestämt, Edinburgh.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men jag har svårt för att hålla intresset uppe hela skivan. Antingen beror det på att de bästa låtarna ligger först eller så är det som så att det inte håller hela vägen. Det börjar bra med inledande ”Little Discourage” och ”I don't have a Map” men sen tappar det lite. ”These Wooden Ideas” och ”Roseability” känns inte särskilt spännande. En tillfällig formtopp kommer med ”Idea Track” som växlar mellan power-pop och hardcore-grunge light. Sen dröjer det ända tills avslutande spår tolv, ”The Bronze Medal”, innan det kommer en låt som jag skulle kunna få för mig att sätta på helt spontant om jag inte lyssnade på skivan från början till slut. Kanske är det för att det är en ballad och sticker ut jämfört med de andra spåren?

Jag tror Idlewild har högre potential än så här. Men det återstår för dem att bevisa det. Just nu är de bara sådär.