Vad säger man om det här? Fotboll och musik hör tydligen inte alls ihop. Det bevisas ännu en gång. Den här gången är det legendariska GAIS som får sitt namn draget i smutsen av punklegenderna Attentat och funkhjältarna Stonefunkers (även om de valt att kalla sig för Stenkross i det här sammanhanget). Då har jag ändå inte nämnt det avslutande praktfiaskot ”Flaggorna Vajar” än. En ballad ”om den vuxna fotbollsupporterns vånda och längtan” står det i den medföljande pressreleasen. Jo jo. Tjena. Och nej tack! Det är vad jag har att säga.

Det spelar ingen roll att jag gillar GAIS lite i smyg. Att LOKs Don Roberto Laghi producerat alla sju spåren. Att jag tycker mer om Stonefunkers än hälsan och sinnesfriden egentligen tillåter. Det här är inte bra. Det spelar ingen roll i vilket tillstånd jag lyssnar på det. Det är bara kompletisten i mig som tvingar in CD:n i hyllan. För er andra finns det ingen anledning att närma er det här. Om du inte är en riktig die hard GAISare förstås. Då spelar det ju ingen roll vad jag skriver här. Du kommer ju att köpa skivan i alla fall. Synd, för det enda fyndiga med den här skivan är den fina pastischen på Oasis logga.