Det finns musikgenrer som kräver lite mer av lyssnaren i form av aktivt letande och forskande än andra. Genrer som inte alltid finns där. Inte alltid uppmärksammas. Inte är självklara delar av våra liv. Vi som inte fastnar och blir en av de där letarna.

Så är det med raggamusiken för mig. Jag har delvis valt att inte gräva ner mig i den här genren. Trots att jag gillar det. Trots att jag skulle vilja. Jag tar mig helt enkelt inte tiden att fördjupa mig. Det lämnar jag istället till samlare som Micke Goulos som står bakom ”Destination Jamaica”-serien och människorna bakom Greensleeves-samlingarna. De får ge mig min dos av ragga. Och, de gör det med den äran.

Förra året fnös jag lite åt ”Destination Jamaica” och köpte min Greensleevesplatta som vanligt. En svensk Jamaicasamling. Jo jo. Skulle inte tro det. Det är väl ännu en ”Absolute Reggae” tänkte jag. Det ångrar jag idag. Nästa gång jag ser volym ett i den här serien i butiken kommer jag med största säkerhet att plocka upp den. För volym två svänger. Den svänger rejält. Även om den som alla samlingar dras med några svagare spår.

Allra bäst just nu tycker jag om Genius makalöst svängiga ”All Eyes On Me” som kan få vilket dansgolv som helst att koka. Bounty Killer känns fräschare än på länge i ”What I Have Done Wrong”. Att få höra nytt material från Junior Byles för första gången på 17 år känns stort, trots att jag som säkert många upptäckte honom i och med Caesars Palace cover av ”Fun & Games”. Att låten, ”I An I” är en av de bättre sitter inte i vägen. Sen måste jag väl nämna Beenie Man och Lady Saw också.

På minussidan hittar vi öppningsspåret. A.R.P.:s cover av ”Baby One More Time”. Versionen som får bli det slutgiltiga beviset i min bok för att det faktiskt aldrig var en bra låt. Tredje försöket att göra något av den faller lika platt till marken som de tidigare två. Raggaversioner av låtar som jag tidigare avfärdat som avskyvärda har fått mig att ändra mig förr, men den här gången går det inte. Det svänger inte. Inte alls.

Men, ett ynka riktigt svagt spår vägs så klart upp av helheten (dessutom är det ju enkelt att hoppa över det när det ligger först). Det här är årets första viktiga raggaköp för oss som valt att lyssna samlingsvägen. Det är bara att tacka Micke Goulos för hjälpen och hoppas att han får släppa en volym till innan året är över. För, det är väl inte bara när solen värmer vi behöver den här typen av musik?