Norge är bra på skidor, men skateboard? Jag vet faktiskt inte hur de är på bräda, men Darling Daizy levererar på ”Passé” en skön samling skate/ska-punklåtar. 37 minuter intensiv punk i sann slackeranda, ger inte precis associationer till norska fjordar.

Darling Daizy består av tre yngre män (Leif-Erik, Andreas och Bjorn, 21-22 år), som började spela tillsammans 1994. De blev i Norge snabbt ett känt liveband, och har nu släppt sin första fullängdare.

”Passé” är ett gediget album. Inga större skavanker eller problem. Å andra sidan är det väl så att man inte precis får gåshud heller. Influenserna från new-school-punk är nästan övertydliga, och rakt igenom musiken lyser NOFX, Lagwagon och Pennywise. Detta är trallvänlig punk. Någon har kallat doandet och körandet i band som dessa för fotbollspunk, och Darling Daizy får nog se sig placerade i det facket. Det är med andra ord lät att yla med på samma sätt som med The Offspring.

Bandet är som bäst i de snabba låtarna som drar år hardcore. När man börjar lalla med ska tappar man snabbt fart och energi. De gamla hitsen ”No.13″ och ”Second Chapter” blir inte publikfavoriter på skiva på samma sätt som de blir live. Låtar som ”I Think I Met a Groupie” och ”Toothbrush” sticker ut i deras ställe. Leif-Eriks sång gör sig också bäst i dessa skräniga låtars slammer.

En skiva i sann slacker-anda. Jag skiter väl i samhället men gillar min energiska musik. Perfekt inställning nu till våren. Inte sant. Men inte bättre eller sämre än något annat band i denna genre. Jag lägger mig nog på gräsmattan och lyssnar på Millencolin stället. Mina säckiga brallor och min, nu så hopplöst ute, G-SPOT-tröja ramar in vårkänslan så fint.