Det här är solodebuten från Rah Digga a/k/a ”The Superbitch” a/k/a ”Dirty Harriet” a/k/a ”Harriet Thugman”, (taget från den svarta kvinnliga rättsaktivisten med samma namn) den första kvinnliga emceen i Flipmode Squad, klicken där den grymt energiska och lite smågalna rapkatten Busta Rhymes (som ju ALLA känner till) är frontfiguren.

När Flipmodeplattan ”The Imperial” kom 1998 var jag inte vidare imponerad av Rah D, jag tyckte hon hade smått jobbig röst som skar sig och gick upp i falsett och jag diggade inte hennes rhymes speciellt mycket heller.

Men det e klart… Är man ensam tjej i en grupp på fem (!) snubbar som Busta, Rampage, Lord have mercy, Spliff star och Baby Cham med mörka basröster (eller ja, alla utom Baby Cham) och betydligt mer ”Buck-wild” flows, så är det inte så konstigt att det är svårare att höras, få fram sin personlighet och visa vad man går för. Men nu har Rah Digga tillfälligt tagit steget ur ”Grabb-maffian”, gjort en soloplatta och faktiskt? det låter inte aight, utan aiiiiight!!! Mycket bättre än vad jag hade trott att det skulle göra.

Ja asså, enligt mig så är plattan närmast lysande om jag ska vara helt ärlig och beatsen går precis i min smak! Hårda beats signerade Flipmode/Busta Rhymes, lite jazziga, mer jiggy beats… Ja, ”Dirty Harriet” har nog det mesta… Även två bonusspår (efter sista låten) som Rah lacat bara för att göra er lite extra nöjda. Hon e snäll hon, Rah Digga… När det gäller plattans svagheter kan jag inte direkt komma på någonting annat än en sådan liten skitsak som att det var tråkiga bilder i häftet, lite för många ”skönhetsbilder”, men å andra sidan, det e ju fortfarande USA. Men… man kan inte jämföra Rah med de kvinnliga emcees som klär av sig för att sälja eller påkalla uppmärksamhet. Jag snackar förstås om Lil' Kim, Foxy Brown (som vill vara Lil' Kim), nya porr-divan Trina, Mercedes, ja ni vet. Rah Digga gör precis som Lauryn Hill, Queen Latifah, Bahamadia, Da Brat och fler med dem; dominerar och rockar utan att slänga klädesplagg till marken. Som hon själv uttrycker det: ”I don't need to take my clothes off to prove that I can rock”.

Yes, yes och med proddningar av ”The Soul Survivor” Pete Rock, Shock från Ruff Ryders, Mr. Walt från Betminerz och självaste DJ Premier är det inte direkt dömt att misslyckas.

Gästsidan är inte heller fy skam. Soulsnubben Carl Thomas, New Jersey-klicken Outsidaz, självaste Bus-a-bus och i låten ”Do the Ladies Run This…” spottar Rah, Sonja Blade och Ruff Ryders egen femme fatale Eve of Destruction, kaxiga och aggressiva lines som borde få varenda tjej-dissande snubbe att backa en sisådär 500-600 meter. Beaten proddad av Shock (RR) är en loopad säckpipeslinga, typiska RR-trummor samt basgång och ger en mäktig känsla som faktiskt får mig att tänka på Skottland och filmen ”Braveheart”. Rah, Eve, Sonja känns på något sätt lika upproriska när de läxar upp snubbarna och alla wack emcees, ”Execution style”.

Det här spåret är faktiskt ett av de bästa men även den lite jazziga ”What They Call Me”, proddad av Pete Rock, som för tankarna tillbaka till den legendariska Pete Rock & C.L. Smooth-låten ”T.R.O.Y.” som är en av mina absoluta favoriter. Även ”Lessons of Today” signad av hiphopens producent no. 1, Gang Starr-DJ Premier, är värd att nodda till. Låten innehåller en sampling från ”Princess of the Posse”, ”by my personal heroine” Ms Queen Latifah. Jag känner verkligen hur håren reser sig när jag hör Queen L säga: ”The lesson of today/You've gotta listen to each and every single word I have to say”.

Gryyymt… Rah Digga har iallafall imponerat stort på mig och fått mig att ändra uppfattning. This girl got skillz, ya! Eftersom jag gillar kaxiga, aggressiva och briljanta rhymes, coola flows och benhårda attityder ger hon mig inget annat val än att ge henne en stark sjua som betyg.

Ett plus (2) är att det ligger två bonusspår på plattan, ”Handle Your B.I.” och ”Clap Your Hands” för dem som fått mersmak och vill ha mer. Den här skivan är definitivt värd att tjacka och checka och ett tips till alla tjejemcees som sitter hemma och rappar och tvekar på att de kommer höras bland alla manliga mick-rockare. Rah Digga har bevisat motsatsen och med verklig kraft.

You go, Rah! Visa grabbarna var skåpet ska stå en gång för alla…

Peez!