dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Lyn Collins: Think (About It)
Think (About It) (LP) Lyn Collins
1972
People Records
9/10

Mamma Funk

Lyssna

Sök efter skivan

Det finns låtar och skivor som förföljer mig, som vägrar släppa taget och till slut blir en del av mitt liv. Lyn Collins ”Think (About It)” är en sådan låt. Jag upptäckte den någon gång för ganska längesedan. Tidigt nittiotal skulle jag gissa. Förmodligen är det Mats Nileskärs ”fel”. Första gången jag hörde den sa det klick. Sen har den aldrig släppt taget. I min värld är det den ultimata funklåten. Den har ett groove och en kraft som helt enkelt saknar motstycke. Jag blir kär i den varje gång jag hör den. Jag kan spela den om och om igen. Hur många gånger som helst. Den blir aldrig trist, förutsägbar och tråkig. Den svänger som en optimistjolle på en stormig nordsjö.

Nu handlar inte det här om bara låten, utan också om albumet med samma namn. Albumet ”Think (About It)” var det första som släpptes på Gudfaderns (James Brown) eget skivbolag. Lyn fick chansen att kliva ut i rampljuset på egen hand efter ett antal trogna år i Browns band – The James Brown Revue. Lyn var med under de där allra viktigaste åren i början på sjuttiotalet. Precis när Browns hantverk var som skarpast. När JB uppfann funken, förfinade den och fulländade den. ”Think (About It)” släpptes precis mitt i den eran, en period när minister Brown gjorde nästintill allt rätt.

”Think (About It) är nio låtar kort. Var och en en enastående tolkning av nya och gamla låtar. Eget material och andras. Ja, det är förstås lite svårt att veta hur stort inflytande Lyn själv hade på materialet. Herr Brown tog gärna hela äran själv när det gällde låtskrivandet. Men, jag har svårt att tänka mig att Lyn Collins inte hade ett och annat att säga till om när det gäller textmaterialet. Texterna är precis lika starka som musiken. Aggressivt feministiska med ett tydligt politiskt budskap. Låtar som ”Women's Lib” har fortfarande anledning att spelas om och om igen.

Med på skivan finns också ett par s k standards. Den uppgivet spruckna och söndergråtna versionen av Bill Withers ”Ain't No Sunshine” är ett av de få coverförsök som verkligen är bättre än Withers egen version. Sist på B-sidan finns en version av ”Fly Me to the Moon” som är ljusår funkigare än någon annan version jag hört. Det svänger med en självklarhet att det inte kan vara några andra än the JB's som står för kompet. Det är i grund och botten det det hela handlar om.

Svänget.

Och rösten.

Lyn Collins har en av historiens allra mest kraftfulla röster. Hon sjunger som om det gällde livet. Hela tiden. Hon tar ifrån tårna. Ibland spricker det. Men, det gör inget. Hon menar allvar. Hon har något att säga och det är bäst att du lyssnar. Nu!

Funken har alltid varit politisk. Det har alltid passat funken att vara politisk. Samtidigt som den är mer fylld av sex än någon annan musikstil. På sjuttiotalet var det James Brown och hans män och kvinnor som ledde vägen. Från 1968 till 1975 var de det svarta Amerikas viktigaste röster, självklart tillsammans med andra viktiga funkakter som Sly & the Family Stone och George Clintons p-funkkollektiv. Lika viktiga som dagens Public Enemy och Mos Def. Funken är det svarta Amerikas viktigaste kanal sedan bluesen. Sen heter visst mycket av funken hiphop idag. Må så vara.

Tyvärr är det svårt, nästintill omöjligt, att hitta ”Think (About It)” i Sverige. Men, några handlare har börjat saluföra återutgåvan nu när vinylen går en andra vår tillmötes. Hittar du den inte finns två av skivans spår (tillsammans med nio av de absolut bästa låtarna från Lyn Collins spelat in) med på den utmärkta samlingen ”James Brown's Original Funky Divas”. Det är en enkel introduktion. Jag hoppas fortfarande på den där samlingen med Lyns singlar som det amerikanska bolaget som äger rätten till James Browns hela bakkatalog antytt. Men, våga inte vänta.

Nu skulle jag kunna berätta mer om Lyn Collins och hennes karriär, hur hon upptäcktes av James Brown, hur hon fick ut en skiva till på People Records, hur hon arbetat som studiosångerska under större delen av 80- och 90-talet, ryktet om en ny skiva inom kort och en uppsjö andra saker. Men, det får bli en annan gång. I ett annat forum. Men, det kommer. Det vågar jag lova.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2000-01-10 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-11 21:26

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #335

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig