Om man inte vet vilka Os Mutantes är behöver man inte skämmas. Bandet hade nämligen sin storhetstid mellan åren 1968-1972 för att sedan mer eller mindre falla i glömska. Om man dessutom lägger till att de är från Brasilien och sjunger det mesta av sitt material på portugisiska börjar man inse att det kanske inte är så konstigt att man inte hört talas om dem.

Os Mutantes bildades 1966 av den amerikanskfödda sångerskan Rita Lee Jones och bröderna Arnaldo och Sérgio Baptista. De blev omgående ledfigurer i Tropicaliarörelsen, ett kollektiv av musiker, poeter och artister som ifrågasatte och drev med i stort sett hela den kulturella sfären som fanns i Brasilien vid den tiden. Bandet skämtade med och ironiserade över framförallt den traditionella Brasilianska folk- och dansmusiken. Man gjorde det dels med hjälp av musikaliska influenser från USA och Västeuropa, dels med sina många gånger satiriska och drogromantiska texter. De var det första bandet som blandade musikstilar som mambo och bossanova med rock'n'roll. Resultatet blev en elektrisk, psykedelisk och helt respektlös omtolkning av det brasilianska musikarvet.

Och genombrottet lät inte vänta på sig. Över i stort sett en natt blev Os Mutantes favoriter för en stor del av Brasiliens ungdomar. Det i kombination med bandets brott med gamla traditioner och värderingar var något som landets då nyligen tillträdda militärjunta såg som ett hot och inte kunde acceptera. Följden blev att bandet oavbrutet förföljdes och trakasserades för att till sist bli tvungna att gå i exil. Ett öde som för övrigt drabbade större delen av Tropicaliarörelsen.

1972 hoppade Rita Lee Jones av Os Mutantes för att satsa på en solokarriär och det var början till slutet för gruppen. Visserligen fortsatte de återstående medlemmarna ge ut skivor under namnet Os Mutantes ytterligare ett par år men de bestod mest av experiment med progressiv rockmusik som inte hade mycket gemensamt med det äldre materialet. Följaktligen har man på samlingen ”Everything is Possible!” koncentrerat sig på de fem skivor bandet gjorde mellan åren 1968-72.

Nära hälften av materialet är hämtat från gruppens debutskiva ”Os Mutantes”. Det handlar då framförallt om covers av andra vid inspelningstillfället mer kända brasilianska artister som Os Mutantes gjort om till oigenkännlighet. Det är distade gitarrer och elektroniska ljudeffekter i mängder och ett veritabelt överflöd av uppfinningsrikedom. Enda undantaget från de största ljudexperimenten är den franskspråkiga ”Le Premier Bonheur Du Jour” som med sin finstämda stämsång närmast påminner om något från The Mamas and the Papas.

Resten av materialet på samlingen är jämnt fördelat mellan de övriga fyra skivorna och det går lätt att följa hur gruppen utvecklats musikaliskt. I ”Fuga Nº II” med sina stråkar och ”Penny Lane” trumpet hörs det tydligt hur mycket Os Mutantes var influerade av Beatles. I det som blev bandets största hit, ”Ando Meio Desligado” har musiken blivit om möjligt ännu knasigare men också mer rockinfluerad och i den senaste av låtarna, hånfulla ”Cantor De Mambo”, fortsätter man sin drift med klassisk brasiliansk folkmusik men man kan också redan här ana att bandet skulle komma att söka sig åt den progressiva rocken.

Men det intressantaste spåret på skivan är låten ”Baby” som finns med i två versioner. En från debutskivan och en från ”Jardim Eléctrico” som kom tre år senare och här märker man som tydligast hur bandet utvecklats. I den äldre versionen är den en klassisk femtiotals ballad med skitigt gitarrkomp för att tre år senare ha utvecklats till svängig, jazzig, bossapop som inte påminner så lite om något med Astrud Gilberto eller för all del Rebecka Törnkvist.

Men överlag dominerar bandets unika blandning av exotiska dansrytmer, galna infall, surrealistiska texter och allestädes närvarande humor. Fast ”Everything Is Possible!” är i slutändan så mycket mer än bara en vanlig samlingsskiva. Den blir förutom att vara en introduktion till ett band som definitivt är värt att upptäcka för sin musikaliska gärning också ett dokument över en tid när nyskapande rockmusik ansågs vara så farlig och rebellisk att makthavarna i samhället med alla medel försökte kväva den.

Ytterligare en intressant faktor är att Os Mutantes musik trots att den är mer 30 år gammal och i många fall har tydliga spår av det samtidigt känns tidlös. Den skulle lika gärna ha varit komponerad igår. Man kan ana var artister som The Beta Band hämtat sina influenser. Och det är definitivt ingen slump att Beck har gjort en låt med titeln ”Tropicalia”.

Så trots att ”Everything Is Possible!” antagligen inte är världens mest lättillgängliga samlingsalbum bör man definitivt ge det en chans. Man får nämligen väldigt mycket tillbaka. Dessutom är det aldrig fel att kunna säga att man har en skiva med psykedelisk brasiliansk popmusik i sin samling.