Peter Tägtgren som ligger bakom Pain har sagt att han inspireras av all musik och att det inte finns någon dålig musik. I vanliga fall spelar han dödsmetall i Hypocrisy men nu har han gjort en hård dansskiva som närmar sig eurodisco à la E-type, fast utan de skönsjungande körsångerskorna.

Eurodisco, body-synth och en släng hårdrock. Texterna till låtar med titlar som ”Supersonic Bitch” och ”Suicide Machine” hörs inte så ofta på ett dansgolv. Jag får känslan av att skivan faller lite mellan stolarna. Den är lite för hård för de dansanta och för mycket dans för tuffingarna. Det är lite för ytligt också. Kanske följer det med genren, men det är tråkigt. För jag tröttnar snabbt.