Jag vet tamejfan inte vad jag skall tycka om
Abramis Brama. De rockar huset som en hoper
uppretade elefanter i galopp, och riff och
arrangemang som skriker Kyuss och
Black Sabbaths levereras med en säkerhet
som får mig att tappa besinningen. Varför vet
jag då inte vad jag skall tycka?

Abramis Brama sjunger på svenska. Dessutom
skriver de texter som andas humor, progg,
visa och sägner. Texterna är inte heller direkta
mästerverk och blir gärna rätt platta och lätt
patetiska. Men meningen är nog att man skall
ta dem med en nypa salt. Men jag vet inte om
det går för sig. Jag skruvar lite på mig och
tycker att det är lite pinsamt. Men samtidigt,
det kanske är en vanesak. Hårdrockssång på
svenska är inte direkt det vanligaste. Inte
heller kan man förvänta sig att en Svensk
stonersångare röstmässigt skall kunna jämföras
med Ozzy eller John Garcia, eller
att lyriken måste vara lysande bara för att den
framförs på svenska.

Abramis Brama kanske kan fungera, många
svenska neoproggpunkare har ju kommit undan
med en liknande pryl, tex Big Fish känns
inte alltför långt borta. Men det känns näst
intill hopplöst. Vem kommer köpa ”Dansa
Tokjävelns Vals”? Det kanske skulle ha fungerat
när man försökte återlansera November.
Men nu?

Det är antagligen bara att inse. Abramis
Brama har mer charm än en busslast Sandra
Bullocks men det betyder inte att de kommer
att sälja massor av skivor. Tyvärr. Hoppas bara
att de själva förstår varför, och att de
fortsätter ändå. Musik skall inte göras för
att säljas. Det är bara en bonus. Kom ihåg det.