En fråga inför den här recensionen är om jag ska redogöra för mitt förhållande till Beastie Boys. Jag skulle kunna förlora mig i nostalgiska anekdoter om hur jag upptäckte dem, om hur det gick till när jag köpte ”Paul's Boutique”, om hur jag lyckades rycka åt mig soundtracket till ”Krush Groove” mitt framför ögonen på en av mina bästa vänner osv. Men, trots att Beastie Boys följt mig genom större delen av mitt liv så nöjer jag mig med att konstatera just det. Trots att det finns en hel uppsjö av personliga historier att berätta som alla knyter an till de tre galningarna från Brooklyn.

Jag hoppar över det den här gången och väljer att fokusera på verket i sig istället. Jag tänkte att jag skulle börja med förpackningen. Den är trots allt det första man kommer i kontakt med.

De två CD-skivorna inryms i en vackert formgiven pappersförpackning av utvikbart snitt (den påminner lite om det fodral Nine Inch Nails senaste album förpackats i), vilken i sin tur lagts i en något hårdare pappförpackning. På framsidan av pappförpackningen går tre gråhåriga äldre män i en park. Uppenbarligen en framtidsvision där de tre männen skall föreställa framtida varianter av Ad-Rock, Mike D och MCA. På baksidan finns en likartad bild, fast på denna är det tre unga gossar, samma sak fast tvärtom med andra ord. När förpackningen tagits ur papphöljet finner man en ny variant av omslaget till ”Paul's Boutique” – denna gång i svart-vitt. Fullt utviken består de fyra panelerna av små bilder av så gott som samtliga omslag till album och singlar (saknas gör t ex omslaget till ”Some Old Bullshit”). Två paneler håller fast de båda CD-skivorna och en panel rymmer ett tjockt häfte. Det är nästa mål på resan.

Häftet är en riktig guldgruva, som är hela åttio sidor djup! Varje låt presenteras med en längre eller kortare text. Ibland är texterna rent nonsens, ibland är de ursäktande förklarande, men oftast är de roliga och belysande anekdoter om hur och varför låten i fråga kom till. Mycket intressant läsning för oss som inte kan få nog av fakta som att Beastie Boys turnerat som hardcorebandet Quasar strax efter släppet av ”Aglio E Olio”. Häftet är dessutom rikligt illustrerat med bilder från hela bandets karriär.

Men, nog om omslag, häften och andra skrymmande och skymmande detaljer. Hur är det med musiken? Är skivan nåt att ha för mig som redan har ”allt”?

Skivan innehåller så klart ett par nya spår. ”Alive” har ni redan hört. Covern av Elton Johns ”Bennie and the Jets” (som Mary J Blige använde på ”Mary”) kommer många säkert att hata, särskilt Eltons fans. Själv kan jag inte annat än skratta och tycka att det är världens bästa cover just nu. Maken till falsksång har aldrig hörts. Galet och helt fantastiskt. De två spåren från den beryktade country-perioden är kanske inte mycket mer än kuriosa för de riktigt stora och pålästa fansen. ”Twenty Questions” som spelades in i samband med ”Hello Nasty” har Miho från Cibo Matto på gästsång och är alldeles bedårande. Det finns ytterligare ett par spår att nämna, men jag går vidare mot det tidigare släppta materialet. Ni fattar att det finns en hel del att hämta även för er som har allt.

Det här är i huvudsak inte en samling osläppt, obskyrt, material. Det här är framförallt en omfattande och välavvägd karriärsammanfattning. Här finns så gott som alla låtar du hade hoppats på. Egentligen saknas bara en och annan personlig favorit, som ”Live at P.J.'s” och ”Brand New”. Framförallt saknas ”Cooky Puss”, den borde ha funnits där för att göra antologin fullständig. Men, det mesta finns med och oftast i väl valda versioner. Vi får originalversionen av ”Jimmy James” med Jimi Hendrix-samplingen som godkändes någon vecka efter det att ”Check Your Head” släppts. Vi får Fat Boy Slims remix av ”Body Movin'”. Vi får en liveversion av ”Three MC's and One DJ”. Vi får den ”nästan helt omöjliga att få tag på”-låten ”She's on it”. Och vi får både albumversionen och dubversionen av ”Pass the Mic”.

Och, visst finns alla de stora hitsen med – ”Sure Shot”, ”Fight for Your Right”, ”Sabotage”, ”So What'cha Want”, ”Hey Ladies” och ”Intergalactic” – alla finns de där.

Allt som allt 42 spår från mina trognaste vänner i musikvärlden. 42 spår av totalt genialisk musik och total galenskap. Det enda som egentligen hindrar den här samlingen från att få högsta betyg är det faktum att jag fortfarande måste köpa ”Some Old Bullshit” för att få tag i ”Cooky Puss”. Och att den saknar… och… och…

Asch, jag får väl vänta på boxen. Men, för allt i världen. Köp den här skivan. Den kommer att göra dig till en lyckligare och vackrare människa.