Mitt i mörkaste november, när trettioårs-krisen närmar sig och de senaste månadernas övertid börjar ta ut sin rätt – då sticker den lokale skivhandlaren en ljusblå CD i min hand med uppmaningen; Det här måste du höra. Hörlurar på, och tio minuter och hundrasjuttio kronor fattigare, sitter jag på jobbet och öser som om jag vore en av karaktärerna i Ally McBeal.

Så började mitt förhållande med brittiska Spearmint. Spearmint är en kvartett som leds av Shirley Lee, mannen som också står för merparten av låtskrivandet. Bandet har fått mycket positiv kritik hemma i England för detta album, som legat på skivdiskarna i en månad därborta. Här i Sverige är bandet i det närmaste okänt.

Albumet inleds med fullständigt underbara titelspåret ”A Week Away”. Inte förrän efter fyrtiofem minuter släpper det greppet om mig, för att det tar slut. Tretton låtar, alla små mästerverk av brittisk pop, soul och ett sjujäkla sväng. Jag vet inte vad jag ska jämföra med. Lite Belle & Sebastian kanske, fast ändå inte. Spearmint förmedlar mycket mer glädje. Svenska Monster påminner bitvis om Spearmint, fast likheterna ska inte överdrivas. Shirley Lee och hans kompisar svänger som bara britter kan, men de har tagit in och gett utrymme åt soulen, vilket gör att de skapar en kompromisslös kanonmix. Brittisk pop à la sextiotal och tidigt åttiotal verkar också inspirirera bandet.

Textmässigt är bandet också en njutning. Låttitlar som ”Isn't It Great to Be Alive”, ”We're Going Out” och ”Making You Laugh” vittnar om en glädjekick, och det är precis vad bandet levererar. In i minsta detalj, från några vridna taktbyten till välarrangerat blås, körer och tjoande sprider Spearmint rysningar av vällust längs min krökta ryggrad som så sakta rätar ut sig.

Det här är albumet helt enkelt är årets gladaste överraskning. När musik är som bäst låter den så här. Så när novembermörkret känns för tungt, kaffet smakar skit, kompisarna gått och gift sig och ingen ser dig på krogen – kila hem och lägg in ”A Week Away” i CD-spelaren, höj volymen och känn att du lever.

Skivhandlaren är ett mycket bra alternativ till psykologen. Faktiskt.