Många är de som säger att de inte förstår sig på Primus. Jag vill inte gå så långt som att förklara detta med att Primus är musikermusik, men det är en förklaring som ligger nära till hands. Komplexitet är nämligen ett nyckelord när man talar om Primus. Själv har jag inte alltid förstått mig på dem, men jag har alltid varit fascinerad av den väldigt egna knasigheten och den uppenbara genialiteten som återfinns i deras kreationer.

Primus bildades i mitten av 80-talet men det tog till -89 innan debuten ”Suck on This” kom ut. Tio år senare är så bandets nionde album här. Det handlar fortfarande om skruvad poppig arty funkmetall med Les Claypools basspel i centrum, men ljudbilden har under åren utvecklats en hel del. Les Claypool har tagit ett litet steg tillbaka, Larry LaLonde har fått lite mer plats och syntetiskt framställda ljud har fått sig en liten plats. Gitarrerna och basen låter mer metall nu än tidigare. Primus låter Primus, men ljudet är helt klart anpassat till rådande musikklimat.

Gästlistan på ”Antipop” är smått otrolig. Bland annat så har Tom Morello (RATM) både varit med och producerar och spelat gitarr, Fred Durst (Limp Bizkit) ylar lite på en låt samt varit med och producerat, Jim Martin (Faith No More) spelar tillsammans med James Hetfield (Metallica) gitarr på ”Eclectic Electric”, Matt Stone och Stewart Copeland har producerat varsin låt och den gamla Primus kompisen Tom Waits spelar mellotron och sjunger på ”Coattails of a Dead Man”, en låt han även producerat.

Vad skall jag då tycka om ”Antipop”? Som vanligt är det alltid svårt att ta till sig ett nytt album med Primus. Det blir lätt så att jag jämför allt nytt med favoriten ”Sailing the Seas of Cheese”. Den här gången kanske det inte är helt dumt. Trots den annorlunda ljudbilden och ökande komplexiteten så finns nu återigen flertalet låtar som kanske skulle kunna kallas hittiga och som sätter sig rejält. Jag lyssnar, blir imponerad och betagen. ”Antipop” är inte att leka med. Men samtidigt tycker jag att musiken i sig ofta är bättre än både låtarna och albumet. Det må vara ett lyxproblem, men ett problem som troligen leder till att ”Antipop” kommer spendera mer tid i hyllan än den förtjänar.