Ibland gör gamla hjältar oväntade saker som gör att man blir på glatt humör, eller kliar sig i huvudet och undrar vad i hela friden de håller på med. Ibland gör de både och. Samtidigt.

Jon Rekdal är en sån snubbe. I vanliga fall gör han cool latininfluerad jazzfunk eller skriver signaturmelodier till TV – Robinson till exempel. Men, Fuck Bitch är nåt helt nytt från honom. Åtminstone för mig. Det låter inte alls som vanligt. Och Jon är skitarg.

Årets tuffaste fylleinspelning är inte en cover på Prince låt som man skulle kunna förledas att tro av titeln. Nej, i Jon Rekdals värld är 1999 nåt helt annat. Stenhård grövelrock med fraser som: ”Gotta get serious the time is right / one nine ninety nine prepare the strike / The concept of time as we know it, / is left behind as we can't predict”. Knappast Dennis Refused.

Förmodligen är det meningen att man skall älska eller hata sådana här inspelningar. Halvkända artister som kliver in i en studio (i det här fallet fina Das Boot) på fyllan och har kul. Musiker som inte fått chansen grymtar säkert och tycker att det är orättvist. Själv tycker jag att det är ganska festligt och placerar in den i hyllan bredvid klassiker i samma genre (tex legendariska Greenberg).

Det är ett hejdlöst oväsen. I allra högsta grad välspelat. Det är fruktansvärt kul. När man är på rätt humör vill säga. Förmodligen bör man vara i samma läge som namnen på inspelningsteknikerna, D-rak och Putzweck för att uppskatta detta till fullo. Jag kan hur som helst inte låta bli att vråla med i ”Shut the Fuck Up” och ”Bite Me” med ett stort leende på läpparna.

Way to go Jon!