Vadå gamla skolan undrar du. Rekordelig. Aldrig hört talas om den snubben tidigare. Nej, kanske inte. Rekordelig har väl inte direkt fått massiv uppmärksamhet i media. Det kanske beror på att han tillhör den gamla skolan. Han har fått sina femton sekunder. Kom igen nu, vem är det då? Jo, bakom namnet Rekordelig gömmer sig en av Sveriges riktiga funkveteraner, Magnum Coltrane Price.

En del av er minns honom som snubben i chipsreklamen (ledsen att ta upp den igen), en del kanske minns hans två utmärkta album från nittiotalets första halva, ”Colorblind” och ”B2bB”, ytterligare någon kanske känner igen honom som sångare, rappare och basist i Nils Landgren Funk Unit.

Som Rekordelig gör Magnum funkigt släpig och hejdlöst fläskig hiphop med skönt jazzgroove som huvudsaklig grund. Som Rekordelig skriver Magnum på svenska. Rekordelig är hiphop på svenska.

Rekordelig har inte särskilt mycket gemensamt med den övriga svenska hiphop-possen. Han bildar en ny skola på den svenskspråkiga scenen. Beatmässigt påminner det mer om den hiphop och R&B som hamnar högt på listorna i USA. Det låter med andra ord mer Busta Rhymes och BlackSTREET än något mer underground och ”äkta”.

Om man nödvändigtvis skall jämföra med någon svensk kollega är det enda namn som poppar upp Kaah. Det här är minst lika egensinnigt och kommer förmodligen tyvärr att sälja lika illa.

Musikaliskt gillar jag det här som tusan och skulle inte tveka att ge ”Tidsmaskin” ett högre betyg. Jag gillar att man kan höra tydliga referenser till Busta Rhymes, Just D, Magnus Frykberg och Titiyo. Beaten och musikaliteten överträffar det mesta som produceras här hemma.

Tyvärr känns det som om Rekordelig inte riktigt funnit sig tillrätta i att flyta på svenska. Det blir lite mer än lovligt yxigt och kantigt rimmande med jämna mellanrum. Det drar ner helhetsintrycket en del. Det är några fraser och ord som dyker upp några gånger för mycket. Och när han försöker sig på att sjunga sur hiphopsång i ”Saker som jag gillar” känns det mest konstlat. Magnum sjunger helt enkelt för bra för att kunna sjunga surt. Han kan aldrig låta som Dogge eller Petter när de försöker sjunga.

Rekordelig är ett välkommet tillskott på den svenska hiphopscenen. Betydligt lekfullare än de flesta konkurrenterna, inte så gravallvarligt hela tiden. Mer funk, mer fest. Det är bara att hoppas att han får ordning på flytet på svenska (eller återvänder till engelskan). Beaten sitter redan där de ska, det är det ingen tvekan om.