Recension
- This time (CD) Los Lobos
- 1999
- Hollywood records/Edel
Vargar utan sombrero
Lyssna
Externa länkar
- Gammal officiell sajt
- Los Lobos har nyligen bytt skivbolag. Den förra officiella sajten som är tråkig.
- Officiell sajt
- Den nya som är lite bättre fast saknar diskografi
- Fansajt
- En sedvanlig fansida med flitiga uppdateringar. Rapporter från konserter, tv-framträdanden och allt möjligt.
OK, jag är en idiotisk och fördomsfull människa som säkert inte är värd att kalla mig varken musikälskare eller humanist. Jag trodde tills i somras att Los Lobos var ett ganska mediokert, mexikanskt band som spelade sombreroprydd skriksångsmusik. Jag hade fel. Jag skäms ganska mycket och bara för att jag hade så fel talar jag om det offentligt. Jag vill skämmas och jag vill att andra inskränkta ska få chans att ändra sin uppfattning.
Los Lobos var med på Woodstock i år och de såg så där lagom gulliga ut. Stora, medelålders killar med inte alltför hög utseendemässig rockstjärnepotential. Jag lyssnade med ett halvt öra och tyckte motvilligt att det var ganska ok. Det lät inte alls som ”La Bamba”. Första fördomen i stöpet. När jag sedan fick denna skiva i spelaren,
gav jag upp fullständigt. Dom är så jävla bra.
Den här skivan skulle kunna vara soundtrack till en cool roadmovie. Vägen mellan USA och Mexiko naturligtvis. Fram och tillbaka över gränsen. Ökenvärme och heta vägar, goda hamburgare och smaklös öl. Motorcyklar och neonskyltar. Musiken skulle man väl kunna beskriva som laidback funkbluesrock, relativt traditionellt uppbyggd. Men Los Lobos har ändå ett mycket eget, suggestivt sound. Självsäkert, tveklöst och nytänkande. Blås som ger tyngd. Sången är helt underbar. Nära micken. Enkelt och naket, men med tung pondus.
Inledningslåten ”This time” är lugn och eftertänksam, perfekt till avtrappningen och eftertexterna i filmen. ”Oh yeah” hör till en nattlig scen med lite lätt spännande handling. Cool som få. ”Viking” är en stenhård rockblues i stil med Lenny Kravitz i hans mest explosiva låtar. Lätt rundgång hela tiden som ger livekänsla. Scenen
föreställer hjälten ute på landsvägen med sin hoj. Lite jagad stämning, så det är bråttom.
De spanska låtarna på skivan är också bra. Inga sombreroskrik alls, bara mjuka latinorytmer och smågulliga melodier. ”Corazon” är favoriten av dessa. En långsam kärlekslåt som kunde passa till ett sorgligt avsnitt i filmen där kärleksparet måste skiljas åt, men vet att de kommer ses på andra sidan gränsen. Jag skulle kunna fortsätta
och göra ett helt filmmanus av alla bra låtar, men avstår tills vidare.
Slutligen vill jag berätta att ”Los Lobos” betyder ”Vargarna”. Och det tar väl bort den sista gnuttan tvivel på att de inte är tuffa.
Publicerad: 1999-09-09 00:00 / Uppdaterad: 1999-09-09 00:00
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).