dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Arsonists: As the World Burns
As the World Burns (CD) Arsonists
1999
Matador/Border
7/10

Årets hetaste hiphop?

Lyssna

Sök efter skivan

Arsonists startades redan 1993, fast då under namnet Bushwick Bomb Squad. Fem mikrofonpoeter som på olika sätt varit aktiva inom hiphop på olika sätt. Alla fyra elementen. Mest namnkunnig för den breda massan torde väl Q-Unique vara. Eller åtminstone hans tidigare bidrag till hiphop-världen. Han är nämligen, sedan tio år, medlem i legendariska Rock Steady Crew (jo de finns fortfarande).

”As the World Burns” är Arsonists fullängsdebut efter tre 12″ på olika bolag. Arsonists står för både text, musik och produktion själva.

Arsonists är något av det roligaste jag hört på hiphop-scenen i år. De är väl medvetna om hiphopens historia, men samtidigt inte rädda för att prova nya saker. ”As the World Burns” är en lekfull skiva fylld med knasiga infall.

Några av mina favoriter är ”Pyromaniax” där de fem ordbrottas ovanpå en musikalisk bakgrund som närmast påminner om ett helt nöjesfält eller ett barnprogram från sjuttiotalet.

”Rhyme Time Travel” är en historisk tillbakablick på hur hiphopen låtit sedan 1979, med stopp 1988 och 1999. Vi får höra beats och rhymes som närmast kan liknas vid Sugar Hill Gang. När vi når 1988 låter det mer som KRS-ONE eller LL Cool J. 1999 tillhör självklart Wu-Tang:s ljudvärld. Riktigt kul faktiskt.

Mer tillbakablickande blir det i ”Flashback” som är mjukt jazzig. ”Geembo's Theme” låter som något som skulle kunna dyka upp på Rusiaks kommande album. ”Session” är stenhård funkjazz med flytande rim ovanpå en frenetisk bas.

Jag har gott om favoriter på den här skivan. Vilka det är växlar med humöret. Det finns mycket att välja på. Många olika lägen. Djupt seriöst och allvarligt – totalt meningslöst och fnissigt.

Sen tycker jag att det är lite småkul att många av låtarna textmässigt leker med det egna namnet. Det är många associationer till eld. Konsekvent, men ändå varierat.

Lite nego-kommentarer också kanske eftersom plattan trots allt inte får full poäng. Ja, det är lite långt. 20 låtar är lite väl mycket. Sen kunde produktionen ha varit lite mjukare och luftigare. Arsonists är lite onödigt ogästvänliga emellanåt.

Men, det är marginalanmärkningar. Det här är en av årets bästa hiphop-plattor. Hittills.

Patrik Hamberg

Publicerad: 1999-09-05 00:00 / Uppdaterad: 1999-09-05 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #207

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig