Natalie Cole har en bra röst. En rejäl jazzröst som duger till mycket annat också. Hon har soul. Och hon har att brås på. Hennes far Nat tyckte förstås själv inte att han var sångare först och främst, utan pianist. Men Natalie är en sångerska med stort S. Den här skivan innehåller endast en nyskriven melodi, titellåten ”Snowfall on the Sahara”, som Natalie varit med och skrivit själv. Resten av sångerna har hon hittat hos blandade och vitt skilda artister som t ex Bob Dylan och Michael Ruff.

Den inledande ”A song for you” är en stark ballad och framförs av ms Cole på ett förträffligt sätt. ”Reverend Lee” är en råsvängig gospellåt som får mig att stampa med foten och gunga häftigt med överkroppen, precis som det ska vara. I Taj Mahal-covern ”Corinna” förvaltas också råmaterialet väl. ”Everyday I have the blues” är en cool storbandslåt där Natalie sjunger mot sig själv. Bra, men kunde haft mer tryck. Det blir inte riktigt så ösigt som jag tror det kunde ha blivit. ”His eyes, her eyes” och ”Gotta serve somebody” är två andra låtar som låter jazz, blues och toppen.

Skivan är producerad av Phil Ramone, David Foster och Natalie Cole själv. Problemet med skivan är nog att fursten av samhällsanpassad vit laid-back musik, David Foster, har fått lite för mycket att säga till om för min smak. För skarpa synthljud, för rara stråkar, för snälla körer och för glansigt. Jag tröttnar, slutar lyssna. Alldeles för många låtar på skivan lämnar mig likgiltig. Natalie Cole har heller inte den allround röst, som skulle göra alla musikstilarna på plattan motiverade och riktigt bra. De snällaste och ”trevligaste” balladerna kunde hon lämnat därhän, till förmån för ännu mer soul och jazz. Ibland tänker jag på Aretha Franklin eller någon annan legendarisk sångerska när jag hör henne, men ibland känns hon helt malplacerad. Synd. Och avslutande ”Stay with me baby” vill jag helst slippa i den här versionen. Gälla känsloutrop och bombastiska stråkar. Blä.

Jag måste ändå tycka bra om den här skivan. Hon är jävlig på att sjunga. Fast om hon gjorde sig av med de där andra trista typerna skulle det bli ännu bättre.