1986 såg jag bandet Strebers vinna Rock-86, en tävling i rock som gick av stapeln i Strängnäs, min hemstad. Första priset var, om jag inte missminner mig, en inspelning av en egen vinylsjua. Jag tyckte som de flesta andra att Strebers var hur tuffa som helst och fick dessutom veta att de spelade punk. Några år senare spelade jag själv musik och hade blivit mycket mer musikintresserad. Problemet var bara det att det var svårt att få tag på ny musik att influeras av. Det rådde inte direkt något överflöd på skivbutiker i Strängnäs (förvisso gör det inte det nu heller, men nu bor jag annorstädes). Efter en konsert med Strebers i Finningeskolans gymnastiksal såg jag något som väckte mitt intresse. Någon av killarna i bandet, (jag tror att det var Johnny) hade ett klistermärke på ett case som det stod Descendents på. Detta lade jag på minnet. Jag gav mig fan på att hitta en platta med Descendents, oavsett hur det lät. Detta var någon gång i början av nittiotalet och jag visste inte då att bandet slutat som Descendents och bytt namn till ALL redan 1986. Det jag visste var att jag hade chansen att ”hitta” ett band som inte alla redan kände till, detta ansågs viktigt.

På Bengans i Göteborg inhandlade jag min första Descendents platta. De hade en hel hoper, men naturligtvis skulle jag köpa den första. Jag hade ännu inte köpt någon CD-spelare, men detta såg jag endast som ett litet problem. Jag hade funnit vad jag letade efter. Plattan ifråga heter ”Two Things at Once” och består av den första singeln ”Ride the Wild”, första Epn ”Fat” – och den första LPn ”Milo Goes to College”, alla samlade på samma CD! Min bästa vän och jag hastade ivrigt hem till hans far för att få spisa denna platta med musik vi aldrig tidigare hade hört. Vi blev helt förvirrade.

Descendents låter inte som så mycket annat jag har lyssnat på. De bestämde sig i samband med första LPn att de skulle sluta göra fåniga sånger om flickor, och i stället koncentrera sig på att skriva låtar om det som verkligen var viktigt: fiske och mat. De uppfann även konceptet ALL som kort förklarat är en uppsättning regler och lagar som bestämts av The Basemaster General. Det nonsens som detta innebär är en form av anti-intellektualistisk humor som jag tycker är det som utgör kärnan av Descendents senare musik. Det tillsammmans med korta punklåtar under 10 sekunder och den ständiga glorifieringen av drycken kaffe. På LPn ”Milo goes to College” är Descendents humor ännu inte fullt utvecklad, den handlar i stället till största del om tonårsfrustration, men den underbara omogna humorn finns helt klart representerad.

Den längsta låten på skivan är 2:30, och det är ”Ride the Wild”, deras första singel. Annars finns det bara tre låtar av totalt 23 som är över 2 minuter. De kortaste är ”Wienerschnitzel” (0:10), ”I Like Food” (0:16) och ”I Wanna Be a Bear” (0:40).

Musiken på skivan kan väl inte annat än betecknas som punk. Även om jag snarare ser det som surf-poppig sådan. Poppen är något de senare utvecklade mer men redan här kan man inte låta bli att tycka att det svänger en hel del. Detta till stor del pga Bill Stevensons enkla, rytmiska takter som fick mig att beundra honom. Men jag tror att det var de basgångar som Tony Lombardo spelar som var det som fick mig att bli övertygad om att Descendents var surf, otroligt coola och helt rätt. Helt enkelt ett band alla borde tycka om. Det har sedan dess inte ändrats nämnvärt, även om jag kanske spelar någon annan platta med Descendents för folk först. För att få dem att förstå. ”Two Things at Once” kanske kan kännas aningen opolerad och skränig för en del. Själv älskar jag den.