Magnus Lindberg är veteran i den svenska rockvärlden. ”Ljus i natten” är Magnus Lindbergs första egna platta på tio år. Däremot gjordes inhopp i Grymlings under perioden. Magnus Lindberg har uppnått en ålder av 47 år och därför klassar många hans musik som gubbrock.

Själv tycker jag att begreppet gubbrock säger mer om den intoleranta
inställningen hos vissa kritiker än om musiken. Det finns gubbar som
rockar väl så bra som tjugoåriga wanna-bees, Iggy Pop, Stefan Sundström och Rolling Stones bland andra. Men Magnus Lindberg rockar inte så bra. ”Ljus i natten” innehåller 12 tryggt gungande låter som inte överraskar. Med på plattan är bland andra Billy Bremner, Pelle Alsing och Micke ”Nord” Andersson. Imponerande för vissa, men för mig en ond föraning om att detta inte kommer låta så kul. Det är kompetent och professionellt framfört, men utan yvighet och känsla. Det sticker inte ut från sorlet. Traditionell svensk rock liksom.

Jag tror att ”Ljus i natten” kommer göra sig bra på pubar och sportradion.
Ibland svänger det till, speciellt i de låtar där country-influenserna
gör sig tydliga. Problemet är bara att plattan trots ett antal
genomlyssningar lämnar mig oberörd. Precis som de senaste plattorna med Mikael Rickfors, Joey Tempest, Stefan Andersson och Richie Sambora blir aldrig Magnus Lindberg mer än bakgrundsskval.

Wille Crafoord bidrar med en av plattans bästa texter i ”En dag som alla
andra”, men det höjer inte det slutgiltiga intrycket av plattan. Jag köper hellre något som överraskar eller berör mig mer. Sommarens
soundtrack får inte vara så här välputsat. Men för de som har kört ner kängorna i denna traditionella fåra kan ”Ljus i natten” vara värd att upptäcka.