dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Facer: Good Vibrations
Good Vibrations (CDEP) The Facer
1999
Sonet
7/10

Ett godartat jordskred!

Lyssna

Sök efter skivan

Ume-bandet The Facer har fått enormt mycket uppmärksamhet med tanke på att de bara släppt en endaste EP tidigare. Mycket av snacket har handlat om den obegripligt karismatiske sångaren Poul Perris som anför bandet med en sällan skådad energi på scen. Många superlativ har använts för att beskriva hans utstrålning och närvaro när han kliver upp i strålkastarskenet, och faktum är att det inte rör sig om överdrifter. Mannen är ett unikum, och den ende som eventuellt kan bjuda honom motstånd i Sverige är den rutinerade och oefterhärmlige Rock-Thomas Öberg i bob hund.

Bandets första fullängdare kommer först i höst och man har valt att använda sig av den nygamla skivformen EP:n för att lansera dem. Formatet passar The Facer som hand i handske. Dels är det ett bra sätt för publiken att lära känna dem utan att behöva spendera pengar på en fullängdare, men framför allt är det helt rätt med tanke på den retro-rock som de spelar. ”Good Vibrations” finns naturligtvis att få tag på även på vinyl och även CDn ser ut som en vinyl-sjua.

”Good Vibrations” innehåller fyra låtar som samtliga är starka på olika sätt. Det råder inget tvivel om att titelspåret är det självklara singelvalet, som mycket väl kan mäta sig med brottardebuten ”King of Expectation”, som även den satt som en smäck redan första lyssningen. Låten besitter en energi och medryckande glädje som är omöjlig att stå emot. Det är en klockren party-tia!

De övriga låtarna är inte lika direkta men sätter sig efter ett tag. De är mer av ”albumspår”. Frågan är hur många av de sex b-sidor som hittills givits ut som kommer att vara med när fullängdsdebuten kommer i höst? ”Cracking Up” låter mer Stones än gubbarna själva gör nuförtiden. ”Playing in a Band” är en riff-baserad historia med lekfulla trummor som kommer att vara en höjdare live. Den avslutande ”End Up in Style” är en nästintill psykedelisk flirt som låter The Doors möta Deep Purple och The Soundtrack of our Lives för ett jam, i en malande instrumental låt, med en febrig Poul Perris som pratsjunger lite till och från i bakgrunden.

Jag är övertygad om att The Facer är ett band som har kommit för att stanna. Frågan är inte om de kommer att lyckas, utan snarare hur lång tid det tar innan de slår igenom ordentligt i såväl Sverige som utomlands. Allt som bandet gör känns helgjutet. Deras
musik utgör en ypperlig tidsmaskin som använder sig av fossilt bränsle och tar med lyssnaren rakt in en ny rock-era i raketfart.

Om du inte tror mig så köp skivan och bli övertygad! Eller som Poul Perris själv uttryckte det på en konsert:
”Det spelar ingen roll hur mycket man snackar. Det viktiga är hur stor käft man har!”.

Köp plattan och vibrera loss!

Patrik Ekelöf

Publicerad: 1999-06-04 00:00 / Uppdaterad: 1999-06-04 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #137

4 kommentarer

var det inte ett lite lamt betyg med tanke hur mycket beröm dom fick i recensionen?

mig Oregistrerad 2001-10-29 16:50
 

Hej det var en bra recension! Jag är sjäv släkt med poul perris =].

Ekah Oregistrerad 2008-05-12 18:37
 

du får sluta öppna upp för inavel-i-norrland-skämt. tur för dig att primal är upptagen med sin avhandling.

Medlem 2008-05-12 20:37
 

”Showmän inom rock’n’roll brukar i regel ha lätt att få tjejer. Hur är det för dig?”, frågar håkan steen.

det vore kul om ekah kunde kommentera de rykten som gör gällande att poul penis alltid försökete få till lite gruppsex efter en spelning, gärna med ett par.

Medlem 2008-05-12 23:02
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig