Mogwai är ett band från Skottland som här tillsammans med Dave Friedmann (ex medlem av Mecury Rev och producent på ”Deserter Songs”) presenterar Mogwais andra ”riktiga” album. Deras förra LP, ”Mogwai Young Team”, brukar räknas som deras första, trots att deras debut, ”Ten Rapid”, kom ett år tidigare. ”Ten Rapid” räknas inte då den är en singelsamling. Förra året kom ”Kickin a Dead Pig”, en remixplatta som inte heller räknas. Allt detta enligt bolaget. Man kan naturligtvis också säga att ”Come on Die Young” är bandets fjärde platta, och dessutom en strålande sådan.

Mogwai är ett i huvudsak instrumentalt band. Nya skivan innehåller endast en låt med sång; ”cody”. Att de spelar instrumentalmusik brukar kunna få folk att rygga tillbaka. Detta p.g.a. att instrumentalskivor tenderar att
bli långrandiga och alltför homogena. Detta är inget man behöver uppleva i samband med ”Come on Die Young” trots en längd på nästan 68 minuter. Skivan innehåller rytmisk, vacker och dynamisk musik. Vissa låtar slutar aldrig att byggas upp. Man känner efter 5-6 minuter att de skulle få hålla på lika länge till om de bara ville. Detta känner jag trots att jag vanligtvis föredrar kortare låtar.

Mogwai spelar rock. Oavsett vad någon annan säger. Bandet har också en traditionell rocksättning. Dock förstärkt med keyboards, piano och flöjt. Huvudsakligen används dessa för att förstärka dynamiken och inte som egna instrument. Hela attityden är också rock, och det är lite av grejen med Mogwai. Första låten på plattan, ”punk rock:”, är ett intro som man har lagt ett tal av Iggy Pop på. Sista låten, avslutningen, heter ”punk rock/puff daddy/antichrist”. Humor på hög nivå. Mogwai är rock, andra kommer att säga att de är ett popband men lyssna inte på dessa förvirrade
individer.

Jag säger som Mogwai, ”may nothing but happiness come through you door”.
Detta är garanterat om du går in i ett närliggande rum och spelar ”Come on Die Young” därifrån medan du själv softar i rummet bredvid. Plattan erbjuder ren glädje.