Nina har gjort det igen! Denna kvinna med efternamnet Ramsby har på tre ynka år varit med i tre olika grupper som i tre vitt skilda genrer har bjudit på fantastiska skivor. Först var det hårt rockande – numera nedlagda – Salt, som bara hann med en riktig skiva – den lysande ”Auscultate”. Sedan kom Grand Tone Music, vars lysande självbetitlade debut – som även den tillhör förra 1998 års allra bästa skivor.

Finstämd återhållsam tremanna-melankoli är det närmaste jag kommer en kortfattad beskrivning. GTM existerar lyckligtvis fortfarande men får nu dela hennes tid med Baxter som är hennes senaste musikaliska projekt som hon delar med herrarna Ricky Tillblad och Carl-Michael Herlöfsson. Baxter är något så underbart udda som finstämd drum’n’bass. Ninas karakteristiska melodier känns igen. Nerven, närvaron, som kröns med de känslosamma texterna. Men denna gång är de traditionella, analoga instrumenten ersatta med en djungel av elektronik. Detta till trots blir det aldrig kallt och mekaniskt vilket brukar vara fallet med denna typ av musik. Man kan dra paralleller till såväl Björk, som Everything But The Girl. Plattan består av ett pärlband fantastiska låtar som utgör en drömsk helhet. Den inleds med singeln ”Television”, som följs av ”Fading”, ”Love Again” och sju fantastiska spår till.

Det är egentligen orätt att lyfta fram någon låt på bekostnad av de andra. Istället är det bara att konstatera: Hatten av för Baxter och Nina for statsminister!