Det är intressant det här med skolor. När jag började lyssna på hiphop i slutet av åttiotalet kallades Native Tongues-kollektivet, med Jungle Brothers, De La Soul och A Tribe Called Quest i spetsen, ”den nya skolan” av många.

Men redan dessförinnan hade det funnits en ”ny skola”. En skola som i princip tog sin början när Run DMC släppte sitt debutalbum 1983 och som sedan kom att inbegripa LL Cool J, Mantronix och Beastie Boys, bland andra. Grandmaster Flash, Afrika Bambaataa och Sugar Hill Gang – de var den gamla skolan.

Nuförtiden är allt som är släppt åtminstone före 1990 den gamla skolan. Antar att Sugar Hill och gänget får räknas till den riktigt, riktigt gamla skolan.

Men den skola som sannolikt haft mest inflytande på det vi idag kallar hiphop är den första nya skolan. Den med Run DMC, alltså. Ett annat viktigt namn under de här åren var producenten Marley Marl och hans etikett Cold Chillin’ som tryckte ut ett gäng klassiska låtar framförallt kring mitten av åttiotalet. Cold Chillin’ – Choice Cuts har samlat en hel del av dessa över två skivor. Två skivor med musik från en av hiphopens verkliga guldåldrar.

Marley Marl var en av de första superproducenterna och en av de som la grunden till dagens självklara samplingstekniker. Marley var kanske den förste att sampla trumrytmer och sedan loopa dem, istället för att använda trummaskiner som var det vanliga vid den här tiden. Med sitt Juice Crew samlade han talanger från Queensbridge, talanger som sedan skapade sig namn på egen hand.

Självklart finns Juice Crew representerade med två spår, Juice Crew All Stars och The Symphony. Bland de övriga klassiska spåren finns MC Shans The Bridge (som startade brokriget mellan Queens och Bronx), Kool G. Rap & DJ Polos Streets of New York, Biz Markies Vapors, Big Daddy Kanes Raw och Marley Marls egen Droppin’ Science. Och då har jag bara skrapat på ytan.

Det är rätt troligt att du inte hört mer än ett par av spåren på Cold Chillin’ – Choice Cuts, men du kommer nog ändå känna dig hemma. För i början av åttiotalet var hiphop fortfarande en marginell och övergående trend. I alla fall i ögonen på de stora skivbolagen, som inte ägnade hiphopen nämnvärd uppmärksamhet. Det gjorde också att ingen brydde sig om var en sampling kom ifrån. Och samplingar finns det gott om.

Funky Drummer, Hard to Handle, Funky President, Escape-ism, Hot Pants…I’m Coming, I Know You Got Soul, Hihache, Get Up I Feel Like Being a Sex Machine, Ike’s Mood, Blind Alley och UFO svischar alla förbi. Det blir Lyn Collins, Lou Donaldson, Cymande, Rick James, The Fatback Band och förstås ännu mer James Brown. Samplingar du garanterat hört förr. Med en viktig skillnad.

I många fall var det här första gången de användes i hiphopsammanhang.

Marley Marl och hans Cold Chillin’ var en av de viktigaste anledningarna till att den svarta musiken några år senare skulle komma att få sitt stora genombrott hos en helt ny generation. Ett genombrott som gjorde att soulen, funken och discon förpackats på nytt. Och det som började med de stora artisterna har idag hunnit ner till de mest obskyra samlingar i takt med att brinnande entusiaster gräver sig allt längre ner och vänder på allt fler stenar.

Men lika viktigt är att många av spåren på samlingen också samplats, stötts och blötts i sin tur.

En poäng ryker däremot för att några låtarna borde bytts ut mot andra, varför har exempelvis en RZA-remix av Words from the Genius valts före originalversionen (se bonusinfon)? Jag hade dessutom gärna sett en mer fyllig biografi.

Men trots det är det här en given introduktion till hiphopens första trevande steg. Om du aldrig fått ändan ur och börjat kolla in hiphopens åttiotalshistoria är det dags att börja nu.

Cold Chillin’ – Choice Cuts, tillsammans med samlingarna från Sugar Hill Records, är en utmärkt start.